dags för svartvitt?

Befriad från nyårsfixeringen , och före  och efter och sista och första befriar  jag  mig även  från färgen med ett litet  potpurri, kanske  av överblivna bilder, som inte fått  vara  med, när  jag tyckt att blogginlägget blivit för  långt, eller ändå. 

För  kallt att sitta på soffan?

Ja, det blåste kallt.

.

Dagen  när solen gick ner  så vackert.

Färgerna  har redan  synts i  tidigare inlägg

.

Sista bilden innan batteriet tröttnade. Hade glömt att ladda.

Ner till mörkret?

Tacka  för det,  året  var  ju  straxt slut.

Det  nya årets  fräscha ljus.

.

En lagrad bild, den  är nog från  mörkaste  november.

Årets första promenad med årets första bilder

Jag fortsatte mina promenader med  halvgammal  kamera idag, för  jag behövde  röra  på  mig  i  dag  också. Jag  slank in en  väg  jag  inte går så  ofta, det  är  liksom  för det mesta  en obekväm  bakväg om man  ska  någonstans, men lite  rolig då och  då, om man har  en kamera och  gillar  husens former som  motiv.

TUREBERGSKYRKAN.

Nästan som en liten gränd bredvid  kyrkan.

Jag rundar kyrkan.

Mammons tempel, Köpcentret till vänster, Guds tempel till höger.

Det blev en svartvit  bild  också.

mm.

Årets sista bild, det var svårt det

Det var en idé jag  fick när  jag gick där  med  min återupprättade kamera EP-1:an, någon gång i slutet  av förra  året, kanske  i förrgår, kanske  ännu längre  sedan, att jag skulle ta årets sista bild, min sista alltså. Då trodde jag att  det var en solnedgång som skulle få äran.

Men det blev inte så

.

Det  kom en nyårsafton och  då tog  jag  en  promenad igen , kunde  inte låta  bli.

Årets sista motionsrunda för  honom? För  mig var det ett  tag årets sista bild, men en stund senare  visade  det sig vara fel.

Det  dök upp ett  Netto. Det  var  också där  jag  hörde  den första rejäla smällen , det ekade mellan  husväggarna, kraftiga doningar.

Men om man nu redan har tagit årets sista bild och sedan tar en bild  till, vad  blir  då den? Bilden efter  den sista? Ett olöslig  filosofiskt spörsmål?

.

Men det här  är den absolut sista bilden från  år 2016.Och  några fler sådana  kan jag  inte ta, om inte  H.G Wells  får fart på sin gamla tidsmaskin igen. Brusig är den, för EP-ettan är sådan  när  man  drar  upp ISO:t och det gjorde  jag  här. Mörkret  föll  plötsligt snabbt och krevaderna ekade allt  oftare.

GOD FORTSÄTTNIG!