Årets sista bild, det var svårt det
Det var en idé jag fick när jag gick där med min återupprättade kamera EP-1:an, någon gång i slutet av förra året, kanske i förrgår, kanske ännu längre sedan, att jag skulle ta årets sista bild, min sista alltså. Då trodde jag att det var en solnedgång som skulle få äran.
Men det blev inte så
.
Det kom en nyårsafton och då tog jag en promenad igen , kunde inte låta bli.
Årets sista motionsrunda för honom? För mig var det ett tag årets sista bild, men en stund senare visade det sig vara fel.
Det dök upp ett Netto. Det var också där jag hörde den första rejäla smällen , det ekade mellan husväggarna, kraftiga doningar.
Men om man nu redan har tagit årets sista bild och sedan tar en bild till, vad blir då den? Bilden efter den sista? Ett olöslig filosofiskt spörsmål?
.
Men det här är den absolut sista bilden från år 2016.Och några fler sådana kan jag inte ta, om inte H.G Wells får fart på sin gamla tidsmaskin igen. Brusig är den, för EP-ettan är sådan när man drar upp ISO:t och det gjorde jag här. Mörkret föll plötsligt snabbt och krevaderna ekade allt oftare.
GOD FORTSÄTTNIG!
Sånt som håller oss igång.
God fortsättning!
Tack/J-O