I går blev det inga bilder tagna, så jag får ta några redan tidigare tagna bilder att blogga kring.

Ska man kalla det för överblivna bilder, eller bilder som bidat sin tid i glömskans gemak?

Bilder som  nu fått en ny vårdress, kanske en liten svart ram.

Katarinahissen  med den  lilla svarta

Eller  en återuppväckt vintermörkerbild  som fått  en vit inramning (förstora).

Ett par som kanske hamnat i en sjaskigare miljö än det är?

Ett vårfint Edsvik.

Jag laddade ner igår, vad det nu var jag laddade ner, SilverFX, var det visst och kunde plötlsligt göra saker.

Det jag   har saknat ibland  när  jag gör i ordning  bilder till bloggen (några andra bilder  tar  jag  knappast, även om en del  hamnar  på fejan) är  att kunna ha  en ram på bilderna, så att en  bild som är  ljus i  kanterna skiljer ut sig från  den  ljusa bakgrunden. På den gamla Photoshop-tiden gjorde jag  varierande  ramar då och då, men  det är länge sedan nu!

Men i  den här nedladdningen hittade jag möjligheter för inramning, så i det här  inlägget blir det en del   inramningar.

Förstora bilderna så att inramningarna syns!

Den här bilden har fått en liten  svart ram. även om den inte är helt nödvändig, eftersom  motiven själva inhägnar bilden.

Här behövdes  avgränsning uppåt.

Här var det någon sorts estetik som gjorde att  jag vill rama in.

Oinramad.

.

Inramad.

Det blåser förändringens vindar!

En skräpfilter, kanske allegoriskt  använt?

Av bilderna att dömma verkar det ha varit vackert väder igår, när jag var ute och gick.

Blå himmel och solbelyst stuga, klassisk skönhet?

Men vad nu då?

.

Aftonsol.

.

Det började skymma.

Ibland undrar jag om det är ljuset mer än motiven som är det viktiga i mitt fotograferande

Fotografering handlar  ju om ljus, så det vore ju underligt om ljuset inte  hade  betydelse, men det jag  tänker  på när  ljuset inte bara är det nödvändiga ljuset utan också blir till  ett motiv  i  sig.

Vad är det som är motivet här? Den gula busken?  Huset? Trädet?

Kan det vara så  att huset är  motivet, men behöver busken  som komplement, för  att inte vara allt för  ljust och blekt?

Här är det strimman som jag  fotat och jag skulle vilja säga  att det jag fotograferat är  ljuset i bilden, kryddat  med  lite kvistar. Vid ett annat tillfälle  kan det vara  bara  kvistar  jag fotograferar, men ofta  behöver de stöd av  något annat i bilden.

 Utan kvistar här hade bara  ljuset inte varit så mycket till bild. Samtidigt får  kvistarna liv av ljusets struktur.

Här  vill jag påstå att det är det solnedgångsgula ljuset som jag fotograferat, men det behöver lysa på något för   att synas och få struktur.

Här finns ingen färg, så då  är det väl ingen tvekan om att det är ljuset som  är motivet?

Men tänker jag då på allt detta, när  jag går där  och promenerar? Nej, det  mesta  jag skriver  är en efterkonstruktion, men inte  mindre sant för det. kontentan är  nog det som står i rubriken.

Det blev ju bilder i går också ju, det var ju inte meningen ju, icke-kvadratiska,ju.

Jag hade ett  litet ärende ner tiill centrum i går, men för säkerhets  skull stoppade  jag lillkameran  i jackfickan. Det resulterade både i bilder  och en oplanerad promenad. I och för sig är de flesta  av  mina promenader oplanerade i den bemärkelsen  att jag inte planerat vart jag  ska gå eller var jag ska gå, men nu hade jag inte ens tänkt  mig att  jag skulle gå.

Men så såg jag något därborta. Så jag blev nyfiken.

Jag har gått här förut, så jag anade, att här skulle finnas skuggor.

Det fanns det i går också, och jag lämnade kvar  min egen skugga som bevis på att  jag varit där. Lite som fantomens dödskallemärke kanske.

Tittar vi på en färgbild från platsen kan vi ana att byggarbeten  pågår.

Sedan var det ju  en baggis att gå nerför favoritbacken ner till vattnet.

Kanske var det här jag insåg att det skulle bli en promenad ... inte  meningen  ...  men varför  inte  då?

Panasonic GM5 + kitzoomen 12- 32 mm. En behändig kombination. Men många av bilderna i de senaste blogginläggen hade jag inte kunnat ta  med den.

Och som sagt, promenaden fortsatte...