En onödig dag?

Lite kändes det så i morse, att det var en onödig dag, när jag tittade ut och såg  rena Bergenvädret, med horisontellt regn i blåsten. Och ingen morgontidning hade det kommit. Söndag? Nej blixtnedslag i tryckeriet. Obekvämt att läsa på datorn. Borde kanske skaffa någon sorts platta eller padda eller vad det heter.  I dag var hela tidningen tillägnad flyktingsituationen, så det var mycket att läsa.

http://www.svd.se/manga-utan-tidning--har-laser-du-sondagens-svd/om/sverige

Vad gör man då en sådan här tråkig dag, annat än läser morgontidningen och b bloggar? Hade ingen lust att promenera och var dessutom lite trött efter de senaste dagarnas promenader. Gubben behöver vila ibland och dessutom kraxar och snorar han lite. Eller så tillämpade jag "tänk på vilodagen så att du helgar den" som jag fick lära mig redan i småskolan. Några titta-ut-genom-fönstretbilder blev det dock.

Även en blötbild från balkongen.

Men en sådan här dag kan man väl få påminna sig att det funnits dagar med bättre väder

Vatten, trä, metall och sten, men än hade ej bedövningen helt gått hän. Och dags att välja svenskans vackraste ord

Jag är  fortfarande kvar i fredagens skeenden, i alla  fall i bloggen. Tur kanske det är, för idag verkar vädret tråkigt därute, jag hör regnet smattra mot taket och  dropparna spela i hängrännor och stuprör.  Och inte hade morgontidningen kommit, blixtnedslag i tryckeriet. Inte promenadväder direkt. Då är det bra om det finns obloggat stoff kvar.Bloggningen är ju en bra aktivitet i min Alzheimer-anpassade tillvaro, håller hjärnan igång liksom. Precis som sudoku och korsord. Och fotograferingen!

Jag hade hunnit ner till vattnet. Där tog jag en bild som jag lika gärna hade kunnat ta i hemkommunen under en promenad där. Motiven går igen.

Hemkommunen, det är något jag funderar på ibland. Var hör jag hemma egentligen? Jag har bott 30 år i Stockholm, ett drygt kvartssekel i Sala  och nu i Sollentuna de senaste tio åren. Kan  också uttrycka det som  att jag växte upp och studerade i Stockholm, och att barnen växte upp i Sala, och nu är vi spridda för vinden. Först nu börjar jag känna mig som Sollentuna-bo. Länge var det bara en plats att sova. Och jag tillbringade  dagarna på andra sidan gränsen, i Stockholm, där jag  jobbade. Numera gör jag ingenting, jag är ju pensionär. Och tur är väl det.

Vatten och trä fanns det redan i första bilden. Här kan vi komplettera med sten och metall.

Jag anar att trafiken inte är daglig längs  den här sträckan. Kan kanske kallas för en avkrok mitt inne i Storstaden. Tyckte det var ett frodigt motiv.

Sten och  trä.

Vackraste ordet?

Kontrapropositionsvotering är fortfarande kvar i leken. Kortast är du.

Det handlar om SvD:s  Sommartema om svenskans vackraste ord

http://www.svd.se/rosta-har-vilket-ar-svenskans-vackraste-ord/om/svenskans-vackraste-ord

Utrymning av köpcentrum, bedövad promenad, 100 meter gata på söder och så förstås vatten

Ovanligt bedövad var jag när jag lämnade tandläkaren var jag igår, det var nästan så att jag inte vågade dricka vatten för att inte riskera att bita mig i kinden. Dessutom skulle  jag inte dricka på en gång, för tandsköterskan hade lekt fluortant.

Men promenad och fotografering var  helt OK  så jag gick längs  en gatstump och tog fyra bilder på 100 m. Jag var långt  ifrån personbästa på sträckan. Får väl mäta på annat sätt: 0.04 bild/m. För 2 min på hundra  meter låter ju inte så bra. Men man ska nog inte mäta fotograferingens njutningar  på så sätt.

Bild 1. Men det förstår ni nog ändå ;)

Bild 2.

Bild 3.

Bild4.

Sedan tog gatan slut.

Så tog  jag den här bilden, en grön bild, för  att jag fått en grön utmaning på Facebook.

Men jag tog grönare bilder senare.

Så kom jag till vattnet. Det är inte så svårt när man är på en ö.

larmet

Den var tidigare i veckan och  jag befann mig inne på ICA  i den närbelägna centrumbyggnaden och stod där  med  ett filmjölkspaket i handen. Plötsligt tjöt sirenerna och högtalarna  ropade ut sina meddelanden "Brand har uppstått i byggnaden" ,"lämna byggnaden", "använd inte hissarna" och andra manande budskap. De flesta rörde sig ordnat och civiliserat mot utgångarna.   Några var upprörda, "men vi måste ju betala!", andra försökte ta med sig  matkorgarna ut, mest av förvirring verkade det.

När jag kommit ut  gick jag ett varv runt byggnaden, något skulle jag ju göra medan jag väntade på att få komma in till min varukorg igen. Det var  fullt av folk överallt.  men inte  lika trångt som det var på perrongen den dag AC/DC spelade på Friends. En del hade blivit  avbrutna mitt i måltiden, och satt där med sin tallrik. Andra  med kaffe i handen.

Jag hade ingen kamera  med, så jag får använda ord istället.

Larmet bröts innan jag hunnit fullborda varvet runt. När jag kommit in pratade jag med en av de stabila ordningsvakterna, Det var ingen brand, utan ett annat larm som hade utlöst det hela. Jag undrade om det månne var en övning. "Nej sådant gör vi inte här, sa han med ett litet leende.

Min varukorg fanns kvar.

Dagny´s

Och så är det Dagnyfika idag och de sitter nog redan och smaskar i sig godsaker  eller rågbullar där på Fågelsången, men jag håller mig  hemma idag. Det är skönt det med.

Den grönare bilden för Facebook.

Lite effektsökeri?

Det var redan några däruppe så då behövde jag inte gå upp.

De tog ju redan bilder däruppe, så varför skulle jag? Dessutom har  jag varit där förut.

Arbetaren

Jag mötte honom en varm sommardag. Han grävde ett dike.

Det måste handgrävas för de fick inte köra med tunga  maskiner här. Han var ingen  van dikesgrävare, det såg jag på spadtagen.  När han hörde att jag var pensionär blev han nyfiken, och undrade hur  det  fungerade och hur mycket pengar  man fick. Inte så enkelt att förklara pensionssysystemet så där mellan två spadtag.