En paus i sommarsolen behövde jag

Jag hade gått en bra stund, gått och strosat och snokat och tagit onödiga bilder,  så jag behövde en paus och hittade en plats i skuggan. Bedövningen i käften hade släppt så jag vågade tugga igen och satt nu  där färdigtuggad med kaffe framför  mig och bara tittade på flödet av människor på gatan.Så småningom reste sig de som satt i vägen och sikten blev fri. Då passade  jag på i ett lämpligt ögonblick.

På trottoaren på andra sidan gatan gick jag fram och tillbaka varje skoldag i i första klass, tills vi flyttade. Jag gick på den sidan av gatan, för där fanns tre skyltfönster  med leksaker och inget på den här sidan. Nu satt jag bara och njöt av att sitta och titta.

Hela tiden var det en  gubbe som stod och tittade på mig. Blickstilla .

Räcker pengarna?

Det gjorde de  visst.

Så småningom gick jag därifrån för att låta SL transportera hem mig.

På vägen mötte jag Tor.

.

Söderfönster på Fönstersöder

Fönstersöder?

Ja, i  analogi med med epitetet knivsöder  formulerar jag rubriken fönstersöder, för jag hoppas att det finns fler fönster på Söder än  farliga knivar. Köksknivar å sånt då oräknade.

Jag har  nämligen plockat ut några av gårdagens bilder som kan föra tankarna till fönster.

Första bilden är rent fusk. Den här  vyn kan ni inte se  i verkligheten. Det ska vara då om ni har  en spegel med er.

Men här är det inget konstigt.

Bara  en bild, rakt upp och ner. Hoppas den blivit någotsånär rak ;)

Fönster och speglingar.

Bilarna har ju också fönster.

Svartvitt  blev det  också.

gammal mur

1700-talsmur sa mannen som gick förbi. Han var född i kvarteret Mullvaden.

Jag hann fånga honom så jag lägger in en fönsterlös bild också.

,,,

.

Fönsterbild, gatubild eller människobild?

Det var nog ljuset som var fint. För inte var det bilen jag  plåtade. Den var bara rekvisita som fyllde ut kvadraten. Var det helt enkelt färgerna det handlade om? Eller allt på en gång?

Sedan blev det något som bara var speglingar.

Nästan bara i alla fall.

Slutar lite lugnt och städat.

Hoppas det inte är allt för snett, men jag använder stödlinjerna i Lightroom för att räta upp bilderna så gott jag kan. Jag ser inte själv om det är snett. Det har jag aldrig gjort. Snickra har alltid varit hopplöst. Det blir snett. Träslöjd var skoltidens värsta ämne!

.

När jag för mig själv i mörka skogen går...

Jag har promenerat för mycket  med min kamera, det blir för  många bilder, så jag hinner inte med  (eller orkar inte/har inte lust) att ta  hand  om dem i samma takt. Alltså lämnar jag små kökkenmöddingar  efter mig i bildarkivet. De här bilderna är en sådan liten hög. Jag tar och publicerar dem så de inte ligger  där och tittar förebrående på mig.

Det kändes som de legat länge där och väntat, men när jag såg efter visade det sig att de bara var en dryg vecka gamla. Märkligt. Det  här  med tid är  ibland förvirrande, när  man inte längre bryr sig. Allt som har hänt, har ju ändå bara hänt, spelar det egentligen någon roll i vilken ordning det skett. Är jag månne präglad av ett allt för logiskt liv? En logisk drömmare?

I vilket fall som helst, det verkar som den logiske drömmaren har  lekt lite  med   toning  i de här bilderna.

I morse, när jag tog en  morgonkneipp i daggen på baksidan av huset konstaterade  jag att de första björnbären höll på att mogna. Ser ut att bli rekordmånga i år. (Har inget  med bilderna  att göra)

Undrar vart  jag idag skall ställa kosan

Kanske till Andromedanebulosan

Eller bara gå  att kika

på  närbelägna Ica

Egentligen förstår jag inte ett barr men det fanns tydligen det i den där skogen, där  jag gick  inyligen för längesedan.

En stentuff avslutning verkar det  ha varit.

När jag går till tandläkaren hamnar jag på Söder och innan bedövningen släpper kan man ta bilder

.

En sådan  här till exempel.

Eller en sådan här.

Vatten i kvadrat, hoppas man ej trillar i spa´t

Ta nu inte det där  med trillandet så allvarligt, det speglar mest min faiblesse för rim (utan reson).

Det jag gjort är bara att jag plockat ihop  kvadratiska bilder med vattenmotiv, från fyra  olika promenader och fyra olika kommuner. Bilder som blev över när jag inte ville göra  mina blogginlägg för långa och oöverskådliga. Lagom många tuggor varje gång alltså.Speciellt om inlägget inte innehåller en berättelse.

Om det händelsevis finns någon berättelse i det här inlägget ligger den i de enskilda bilderna, ur vilka den fantasifulle betraktaren själv får skapa  den.

Eller så är det bara  fyra  individuella bilder av frusna moment i tiden.

Den enda röda tråden är vattnet. Och kvadraterna.

Kvadraterna  är skapade i kameran, inte  efteråt genom beskärning. Om det  är en begränsning, en utmaning eller bara en galen nyck, vet jag inte, men lite roligt är det tydigen eftersom jag fortsätter

Fjärde och sista bilden.

Den som gillar gissningar får gärna gissa var bilderna är tagna. Att gissa får mig att tänka på en tråd i Fotosidans forum som  var ganska aktiv en gång i tiden, där det gällde att gissa var en bild var tagen. Den var skoj ganska länge, men blev helt ointressant när Googles bildsök kom.