Hjälp! Åt Vilket håll?

Bäst att fly

Eller ska jag springa  åt andra hållet

Tror jag springer  hitåt  i alla fall!

En liten betraktelse över hur  man ska vända bilden. (För det är i grunden samma råfil.).

Pojken skulle mata änderna och så kom svanattacken.

En bild till, för att få lite variation.

Tillbakablick, och tankar, text, ord och bild.

Jag gjorde en tillbakablick häromdagen  på min tid på Fotosidan. Tillbakablickar kanske är sådant som tillhör åldrandet, eller så beror det på att jag är en inbiten nostalgiker. Inte så att  jag  nödvändigtvis tycker att "det var bättre förr", för det var det ofta inte, men då och då. Och allt filtreras ju av det egna glömskefiltret.

Jag upptäckte att jag varit Fotoside-medlem i tolv år, och mitt medlemsnummer tyder på att det fanns knappt tvåtusen medlemmar då. Jag upptäckte också att jag bloggat i sju år, vilket förvånade mig mer. Trodde inte det var så länge, men under den tiden har jag skräpat ner cyberrymden  med många inlägg. Samtidigt har bloggen fungerat som en livlina i perioder med många mörka stunder. Men framförallt har inläggen ändrat karaktär  från tid till annan.

I början var inläggen väldigt välformulerade och genomtänkta, de andades på något sätt en längtan efter att få uttrycka och formulera mig i skrift.

En lång tid var formatet  "dagens bilder på väg till och från jobbet", med beledsagande text. Från början var det en utmaning, att se om det var möjligt, inte  minst när höstrusk och vintermörk tog vid. Det gick. Och sedan blev det en glädje när jag såg att det var möjligt. Ibland blev det ett motgift mot mörkret, främst det inre.

På senare tid  har  mina inlägg  degenererats, det har bara blivit strödda bilder, med spartanska , pliktskyldiga kommentarer, men utan den där riktiga skrivglädjen. Bilder mest för att hålla igång, text för att motionera hjärnan, men utan det genuina engagemanget  i skrivandet. Lite har ju det präglats av min demensdiagnos, som gjort att mitt fokus varit andra omställningar i vardagen, och nya rutiner som tar  tid och kraft (mental). Lite bevärande när jag bloggar är att fingrarna  envisas med att trycka på fel tangenter så orden blir lite konstiga, om jag inte ser upp noga.

Eftersom jag var ute och gick i går blev det ett par bilder i inlägget också. De har nog inget  med texten att göra.  Jag tror det kommer fler. De ser lyckade ut, men de behöver också sin text. Och jag behöver skriva.

Hemresa, avsked och samtal

Dags att åka hem till Bergen.  Jag följde  med till Arlanda.

Så här glad är man när  man checkat in.

I väntan på flyget fikade vi. Och snackade förstås.

Min latte, dotterns cappuccino och ett paket svenskt knäckebröd som handbagage.

Sambon sippade på något fruktigare.

Tack för den här gången.

Svartvit sommar, eller åtminstone monokrom

Det kom lite svalkande regn efter de varma dagarna.

Såg  väsen som dansade bland gräsen.

Skönt att läsa under tak när det regnar.

Aftonen kom.

Lillstugan bara anades.

Men  i stora huset sprakade en skön eld.

Aftonfika är trevligt.

Några intryck

Ibland finns en historia att berätta, ibland blir det kanske en berättelse av bilderna.

Ibland blir det kanske intryck som kan ge avtryck

Ibland blir det bara några bilder.

Ibland får  man sitta där att fundera.

Ibland blir det inte  mer.

Jag berättade nog för mycket där jag var, så jag har inget berättande kvar, bara några strödda ord.

.