Tillbakablick, och tankar, text, ord och bild.

Jag gjorde en tillbakablick häromdagen  på min tid på Fotosidan. Tillbakablickar kanske är sådant som tillhör åldrandet, eller så beror det på att jag är en inbiten nostalgiker. Inte så att  jag  nödvändigtvis tycker att "det var bättre förr", för det var det ofta inte, men då och då. Och allt filtreras ju av det egna glömskefiltret.

Jag upptäckte att jag varit Fotoside-medlem i tolv år, och mitt medlemsnummer tyder på att det fanns knappt tvåtusen medlemmar då. Jag upptäckte också att jag bloggat i sju år, vilket förvånade mig mer. Trodde inte det var så länge, men under den tiden har jag skräpat ner cyberrymden  med många inlägg. Samtidigt har bloggen fungerat som en livlina i perioder med många mörka stunder. Men framförallt har inläggen ändrat karaktär  från tid till annan.

I början var inläggen väldigt välformulerade och genomtänkta, de andades på något sätt en längtan efter att få uttrycka och formulera mig i skrift.

En lång tid var formatet  "dagens bilder på väg till och från jobbet", med beledsagande text. Från början var det en utmaning, att se om det var möjligt, inte  minst när höstrusk och vintermörk tog vid. Det gick. Och sedan blev det en glädje när jag såg att det var möjligt. Ibland blev det ett motgift mot mörkret, främst det inre.

På senare tid  har  mina inlägg  degenererats, det har bara blivit strödda bilder, med spartanska , pliktskyldiga kommentarer, men utan den där riktiga skrivglädjen. Bilder mest för att hålla igång, text för att motionera hjärnan, men utan det genuina engagemanget  i skrivandet. Lite har ju det präglats av min demensdiagnos, som gjort att mitt fokus varit andra omställningar i vardagen, och nya rutiner som tar  tid och kraft (mental). Lite bevärande när jag bloggar är att fingrarna  envisas med att trycka på fel tangenter så orden blir lite konstiga, om jag inte ser upp noga.

Eftersom jag var ute och gick i går blev det ett par bilder i inlägget också. De har nog inget  med texten att göra.  Jag tror det kommer fler. De ser lyckade ut, men de behöver också sin text. Och jag behöver skriva.

2015-07-11 13:06   alf109

Du gör det bra fortfarande J-O.
Går alltid in och kollar dina inlägg även om jag är dålig på att kommentera. :)
-affe

Besvara

Svar från janolof 2015-07-11 13:51

Tack Affe
Dålig på att kommentera är jag med...

Svara

2015-07-12 00:09   gorred

Jag läser många bloggar, ibland kommenterar jag, ibland inte. Det här inlägget kräver ändå en kommentar, dvs att jag läser regelbundet dina inlägg och uppskattar dem. Gillar det här vardagsdokumenterandet, och de lite eftertänksamma och ibland underfundiga kommentarerna. Sen kan jag gott förstå att det finns en kanske inte så lite terapeutisk bit i bloggandet, både skrivandet och fotograferandet. Så jag ser fram emot fortsatta blogginlägg. Och fotofikor på Tårtan.
Hälsningar//GöranR

Besvara

Svar från janolof 2015-07-12 18:09

Jo, du har rätt i det terapeutiska, men det trevliga är att det är en rolig terapeuti som inte känns vare sig påtvingad eller betungande. Tvärtom!
Roligt att du uppskattar mina skriverier. Hoppas vi ses igen/J-O

Svara

2015-07-12 01:11   Lena Eriksson

Sju år är mycket!!! Fast kul att ha bloggen som en minnesbank tycker jag...(undrar hur länge jag hållit på? Måste kolla...)
Och jag tillhör dem som gillar din blogg och läst den åtminstone fyra-fem år tror jag nog...jag gillar variationen; de välformulerade lekfulla inläggen, de speciella J-O-bilderna, reseberättelserna och vardagsinläggen där man får ta del av det lilla och det nära som ju egentligen är så stor del av ens liv...

Jag hoppas att du fortsätter...

Besvara

Svar från janolof 2015-07-12 18:13

Det känns inte så länge. Blev förvånad själv när jag såg det.
Klart jag fortsätter, det är ju ett Livselixir.
Tack/J-O

Svara