Det skulle ju inte regna

I alla fall inte i den prognos jag tittade på.

Men det gjorde det och jag stod där i en busskur och det var inte vad jag tänkt mig.

Så det var ju bara  att sitta och vänta. och se om det slutade....

Och titta på utsikten.

Och färdas i regn.

Ja allt blev misslyckat så  jag orkar inte ens  blogga...

.

Träd och bilar.

Det blev mer bussåkande än foto idag, men några små vyer  blev det på vägen.

Bland annat  de här blomstren.

Jag gjorde en variant för bilälskare också, med skärpa på fordonen.

Kanske  en utmaning för bilmodellsgissare.

För den som inte bryr sig om  bilmodeller kommer några träd också.

.

Bussåkandet blev lite av rekognosering inför kommande fotopromenader, jag spanade  in lämpliga hållplatser längs rutten, och med en sommartidsturtäthet på 30 minuter kan det bli lagom små fotorundor.

Och så försökte jag  förklara för min mor att man bara fyller år en gång  varje år. Hon var helt övertygad om  att det var flera gånger.

Några små utsnitt av en vardag jag passerade genom häromdagen

Det hade nyligen regnat, så min lokala omvärld kändes rentvättad.

Delar av det jag passerade fastnade i min kamera.

Luften kändes behaglig för både  kamera och fotograf.

Märkvärdigare behöver det inte vara.

Det här var väl en onödig dag

Ja det känns så.

En onödig dag.

En trött dag.

Alldeles utan behag.

Orkade inte ta några tag.

Orken var helt borta  i ett slag.

Som bortflugen.

Försökte  ta en  promenad, men det var tunggånget. Och så kom regnet. Då vände jag, fast jag knappt börjat gå. "Tänk på vilodagen, så att du helgar den", men omedvetet?

Då är det skönt att  ha någonstans att vila

Snutgnällt. (hoppas jag)

Bilderna från en tidigare  dag, det blev förstås inga idag.

I kommunens utmarker

I går ville jag ta en promenad med kameran, men inte i den absoluta närheten, utan kanske i okända marker med SL:s hjälp. Det är ju ingen mening med ett månadskort om man inte använder det. Men vart skulle jag åka? Jag bestämde mig för den slumpmässiga metoden, gick ner till busstorget och klev på första bussen som kom. Smedstorp stod det på destinationsskylten och det hade jag inte en aning  om var det låg, så det  lät lovande. Kanske en chans att gå vilse! Men jag lyckades inte den här gången heller.

Till slut var jag ensam i bussen och klev av före sluthållplatsen, så jag  är fortfarande ovetande om vad Smedstorp är. Däremot hittade jag en ärrad  och åldrad väg. Efter lite tankearbete insåg jag att det var en väg där jag både  kört och färdats en gång i tiden. Nostalgi? Kanske.

Så återstod bara att hitta några motiv, jag hade ju kameran med mig och utan motiv blir promenaden lite tråkig om man inte har annat sällskap.

Jag hittade en sandhög. Det fick duga. Påminner ju lite om  att fotografera berg och höga fjäll, så det får bli ett substitut för det. Samma linjespel men utan anmarscher, vad och  knott.

Pliktskyldigast tog jag också en bild av den lokala floran. Någon fauna minns jag inte att jag upptäckte.

Kanske  kan det duga med svartvitt också, för de här motiven, det är ju mycket form det handlar om. Och man behöver inte fundera så mycket på kornet i bilderna, det sköter sandkornen själva.

Jodå, jag har återanvänt en av de ovanstående bilderna, men vänt på den, så att ingen ska kunna upptäcka det.

Efter all grus och sten får det bli en mjukare avslutning.

Också den i svartvitt. Tyckte den passade så. Kan inte förklara varför, men tycker inte heller att det behöver förklaras. Bara en känsla att så ska det vara.