turister i stan och de har kameror

Jag såg några av dem.

Jag hade också kamera, så jag fotograferade dem.

I går afton, efter regnet

Molnen, regnet och åskan mullrade  in i går afton över mina nejder.

Det mullrade på rätt  rejält ett tag och minnet av förra sommaren dök upp, då när blixten dödade bredbandet i hela området där jag bor, för några veckor, och något senare när min dator tvärdog och brandlukten från Västmanland kom ända hit och jag mådde riktigt dåligt i värsta hettan

När gårdagsmullret dragit förbi, och luften renats av det livgivande regnet, begav jag mig ut i den sköna aftonluften på ett strövtåg med obekant mål  annat än själva  strövandet, det härliga.

Det var skönt ute.

Inte en kotte i skolan så här års.

Men skolgården var full av kottar. Tydligen har någon spelat luffarschack  i fönstren, men varför bara kryss och inga ringar?

Ljuset var mjukt och skönt.

.

Så småningom kom skymningen.

Kanske en mer romantisk framtoning.

Sedan fuskade jag när jag skulle hem och tog tåget en station.

Drog mig sakta genom staden bland skuggiga vrår och fimpplockare

Jag var ju inte i stan  för  att fotografera, utan för att hjälpa en bortrest bekant med att släppa in en hantverkare. Turister vimlade det av, fotograferande telefoner likaså och sol var det för mycket av för  min smak (kanske  även för kameran) , så jag kryssade in bland husen där det fanns lugnare vrår.

Skuggor och gamla hus kan vara en skön kombination.

I de här trakterna finns både Pontonjärgatan och Pontonjärparken, så jag kunde känna mig lite befryndad.  Pontonjärer var ju sådana soldater som byggde färjor och broar, och det var ju vad jag höll på med under min värnplikt.

Mannen som samlade fimpar.

Om man nu inte får gå in, kan man väl få tjuvtitta  genom staketet?

Och om jag avslutar  med ytterligare en  bild  blir det  en kvartett och det  kan vara en lagom frukost.

Jag hade ett ärende till innerstan idag så det blev några bilder också, på mitt sätt sett.

Vädret var fint, kanske lite för soligt för min smak, men jag tog det lugnt och överlevde värmen. Värmetåligheten har tydligen minskat  med åren. Någon värme- eller soldyrkare har jag aldrig varit, svenska fjällen har jag tyckt  ha bra sommarväder och -temperatur, men jag har ju också upplevt riktig värme utan att tycka lika illa vara som idag.

Färdiggnällt! En bild från Stockholms innerstad idag, ungefär när solen stod som högst.

Och lite av det lokala djurlivet.

Och en till.

Och mest bara träd.

Men det fanns människor också.

Sedan gick jag vidare...

Hur en liten insekt skapade en dominoeffekt i min hjärna och lagom finurligt finlir

Det började  med surret. Det kom in genom den öppna altandörren en varm och solig dag. En envis broms, visade det sig vara. Var den nyfiken på om jag hade någon  bromsmedicin? Hade den gjort det årliga bromstestet på besiktningen? Höll den avståndet till framförvarande fordon?

Avståndet mellan fordonen, då kom jag att tänka på hur jag lekte med mina leksaksbilar på trasmattan i vardagsrummet som liten pojk. Vardagsrum förresten, rummet var allt, vardagsrum, matrum, sovrum. Vi hade bara ett rum så vi möblerade om varje morgon och kväll.

Trasmattan  var randig på ett sätt så att ränderna var lagom breda för att bli spikraka vägar för mina små leksaksbilar. Där körde jag  med bilarna, alla på en gång, som en lång  bilkö, fast inte så lång egentligen, mattan var ju inte så lång. Jag flyttade en bil i taget, först en bil en bit sedan nästa bil en bit, osv tills raden hade rört sig en bit framåt. Då gällde det också att hålla avståndet till nästa fordon!

Och detta dök upp  i huvudet bara för att en broms flög in hos mig.

Men kunde det då vara något skoj att flytta på bilar så där, en bit i taget? Det fanns  mötande trafik också som körde på andra väghalvan, och så blev det omkörningar och så kunde det bli krockar , om någon gjorde dumma omkörningar.

Men vad  hände då när en  bil kom till änden av mattan där vägen tog slut? Ja, då fortsatte färden på nästa parallella mattrand, och där i randbytena kunde det bli trixigt om det pågick en omkörning samtidigt. Det gällde då att köra med korta tidsintervall för att få bra noggrannhet i bilarnas framfart.

Lite lagom finurligt finlir alltså. Fast de  orden trillade passande in i hjärnan från SvDs sommartema om vackra svenska  ord

Det ska  väl vara en bild också.

Inte bilar från en trasmatta, men från i går.

Bromsen då? Minns inte hur det slutade, flykt, utvisning eller ond bråd död?