Hur en liten insekt skapade en dominoeffekt i min hjärna och lagom finurligt finlir
Det började med surret. Det kom in genom den öppna altandörren en varm och solig dag. En envis broms, visade det sig vara. Var den nyfiken på om jag hade någon bromsmedicin? Hade den gjort det årliga bromstestet på besiktningen? Höll den avståndet till framförvarande fordon?
Avståndet mellan fordonen, då kom jag att tänka på hur jag lekte med mina leksaksbilar på trasmattan i vardagsrummet som liten pojk. Vardagsrum förresten, rummet var allt, vardagsrum, matrum, sovrum. Vi hade bara ett rum så vi möblerade om varje morgon och kväll.
Trasmattan var randig på ett sätt så att ränderna var lagom breda för att bli spikraka vägar för mina små leksaksbilar. Där körde jag med bilarna, alla på en gång, som en lång bilkö, fast inte så lång egentligen, mattan var ju inte så lång. Jag flyttade en bil i taget, först en bil en bit sedan nästa bil en bit, osv tills raden hade rört sig en bit framåt. Då gällde det också att hålla avståndet till nästa fordon!
Och detta dök upp i huvudet bara för att en broms flög in hos mig.
Men kunde det då vara något skoj att flytta på bilar så där, en bit i taget? Det fanns mötande trafik också som körde på andra väghalvan, och så blev det omkörningar och så kunde det bli krockar , om någon gjorde dumma omkörningar.
Men vad hände då när en bil kom till änden av mattan där vägen tog slut? Ja, då fortsatte färden på nästa parallella mattrand, och där i randbytena kunde det bli trixigt om det pågick en omkörning samtidigt. Det gällde då att köra med korta tidsintervall för att få bra noggrannhet i bilarnas framfart.
Lite lagom finurligt finlir alltså. Fast de orden trillade passande in i hjärnan från SvDs sommartema om vackra svenska ord
Det ska väl vara en bild också.
Inte bilar från en trasmatta, men från i går.
Bromsen då? Minns inte hur det slutade, flykt, utvisning eller ond bråd död?
/Roger/
Hälsn!
/J-O