Syrenerna är vackra nu.

När aftonljuset faller skönt på buskarna ger det liv åt de små skönheterna.

.

Än dröjer det tills de står i blom, brukar det inte vara kring skolavslutningsdags?

Utan  det härliga ljuset, hur tråkigt skulle det inte vara då, som fotograf?

.

Edsvikssvit Och en massa tankar, några i alla fall

Del 1.

Vägen dit.

Det finns bilder jag tar många gånger, en sorts upprepande av seendet som gör att samma saker, motiv, händelser dyker upp, gång efter annan, som ett fotograferandets   mantra. Vackra arketyper som måste upprepas i oändlighet, frånvaron av nyskapandet och nytänkandet. Upprepandet  kan ju i mitt fall många gånger förklaras av att jag har favoritstråk att flanera längs, gator, gångvägar och stigar som är trevliga att gå och som jag gärna går även utan kamera.

Det kan ju inte förnekas att det är vackert här längs Edsvikens strand och att vyn mot  den gamla herrgården  (som numer uppgraderats med epitetet slott) är vacker.  Det har också gjort att jag ofta tagit bilder här och att de hamnat i bloggen. Handlar det då om att de är en aktuell illustration till det som texten handlar om eller är det bara ett meningslöst upprepande av stelnade arketyper och vilka mänskliga behov är det då som framkallar denna upprepning?

Ofta är det så att bilden föder texten och inte tvärtom, att bilden är katalysatorn i processen.

Del 2.

Reflektionen.

Ordet reflektion finns ju i  rubriken på min blogg "Reflektioner och upplevelser "  men på senare tid har reflektionerna fått stå tillbaks för upplevelserna, som mest skildrats i bilderna och jag har kört en mer sparsmakad stil i texten, kanske lite lakonisk. Det finns förstås en mening  med det, även om den inte är helt tydlig och formulerbar för för mig själv.

Ibland skyms tydligheten av av en massa småsaker som kommer i vägen. Med tiden har man dessutom skrivit om så mycket att ämnena, idéerna och orden tar slut, och kvar blir bara de upprepade likartade vardagliga observationernas enformiga  uppräknande och de kanske är  enklare  att fånga i bilder än i ord. Då dör också reflektionerna ut.

.

Del 3.

Det enformiga upprepandet.

Ännu en bild av Edsviks slott.

Ett onödigt upprepande?

Det är väl bara att streta vidare.

Promenad så ända in i vassen för att hitta våren

In i vassen tittade jag, när jag kommit dit.

I alla fall stod jag vid randen av vassen och tittade in i den till synes kompakta  väggen, undrande om  man kan bygga ett blogginläg  på något  så banalt som vass. Det kan väl inte bli något vasst inlägg.

Man kan ju alltid spana in himlen.

En toffsvippa kanske (inte -vipa).

Svartvit skönhet?

En  mur av vass.

.

En annan yngling som också var nyfiken på vassen.

S:t Erik tittar också fram, med sin vassa spira.

Men det här kanske är ett vårtecken.

Gick ut och gick i vårsöndagspromenadvädret

När jag gick hemifrån såg det som det kunde bli en regnskur, men det  var bara ett skrämskott från vädergudarna.

.

Och i gångtunneln såg jag några som inte orkat hem fpån lördagens festande.

Förmiddagsljuset  lekte mellan husen.

.

Jag sökte  en väg nerför åsen och hamnade bland sipporna.

Och ner kom jag.

Och så kunde promenaden  börja!

Vad jag såg i morse när jag tittade ut ur mitt bo.

Jag skulle hämta morgontidningen.

Då såg  jag en gul boll.

Och jag såg några vita blommor.

Solen såg jag inte, den gömde sig borta i morgondiset.

Svartvita avdelningen

Blänket i fuktig asfalt.

En arrangerad bild. Lyfte ut  en vit plaststol på gräset.

Det var vad jag roade mig  med i morse.