Kvinnodagens ljus var skönt. (nu med text)

Jag lyckades av misstag publicera ett ofärdigt inlägg förut idag.

Nu finns det text också!

Dagen var varm, solen sken, jag hade tänkt vila, men vårljuset  lockade ut mig, mer än värmen. Både jag och kameran gillar ljus, för att inte tala om bilderna (även om jag gnällde på motljuset i ett tidigare inlägg).

Kanske var det våren jag mötte därute, i alla fall var det en vårdag och vårens ljus.

Träden står där, redo för den tid som  komma skall, omedvetna om vilken dag det var.

Den gamla tallen bjuder på sköna färger.

Och grannen verkar sträcka armarna i vädret av vårens glädje.

Herr Björk solar sig också.

Rött gör sig bra på bild så jag tar en bild.

Blått är inte så dumt det heller.

Men framförallt mådde jag bra av ljuset!

.

Något av det jag såg innan jag kom fram dit jag var på väg.

Det hände inte så mycket på vägen dit, det var tydligen tillräckligt tidig lördag för att folk inte skulle ha get sig ut på spatsertur eller andra vandringar. Ganska öde bitvis alltså.

Men en människa kan jag i alla fall upptäcka i bilden. Vad som fanns bakom ryggen på mig är en annan sak. Minst tre minns jag. Men det var ju inte för människorna jag tog bilden.

En vy mot slussen, Katarina  och delar av Södermalm. Själv står jag på den gamla holmen, som vuxit sedan dess, där Barna Hedenhös sprang omkring en gång i tiden. En vidvinkelvy från Kornhamnstorg, dit jag och min far brukade gå och köpa nyfångad strömming en gång i tiden.

För att få en tydligare bild grävde jag i fickan och hittade något mer teleartat.

Slussen, kyrkan, hissen, Mosebacke och lite till.

.

Det kom ett tåg, så jag tittade åt ett annat håll...

...och då föll blicken på Mariaberget, där jag kryssade omkring häromveckan på väg till ett Tårtan/Ellensfika, då när det blev så fantastisk solnedgång. Ett område väl värt att promenera i.

Men i går fortsatte jag mot det bedagade Sluss-området, med osäker framtid

Vattenflödet ut från Mälaren var det inget fel på.

Vad är det som händer i det fotografiska skumrasket?

Belfegor som smyger?

...eller någon annan känd profil?

En fotografens lek med ljus och skärpa?

dunkla sammanhang....

...eller bara en liten figur som går.

Fotofika, fikafoto, fotofikafoto, ja vad fikar de efter. Dagnys alltså, men fel stad?

Det är då det ser ut så här på bordet, va? När man fotofikar.

Men där var fotografer också. Vad fikar de efter?

De pratade...

Och fikade...

...och fotade.

Hade trevligt.

Ja just det, hade trevligt...

...och tittade på varandras kameror.

Säkert hände det mer  också...

Och nästa månad är säkert ordningen återställd, med fika i Uppsala igen.

De ä tufft å fota i motljus, nästan som å gå i motvind?

När jag lämnade Hjorthagen häromdagen kastade ljuset sig över mig och kameran, så vi blev nästan förblindade, alla fall bländade, och jag hade ju inte som kameran en bländare att ta till.

Jag försökte göra det bästa  av situationen och baklänges ville jag inte gå.

Himmel eller förgrund, vad ska man satsa på.

Vända sig om, kanske,  och satsa på kontraster.

Eller famla sig fram, bländad av strålarna från himlen.

Försöka göra det bästa man kan av situationen.

Bättre kan jag inte.

.

Men jag tog mig fram hit, trots det motiga ljuset.

När jag vände på huvudet såg jag blänket i fönstren och blev nostalgisk.

Innanför de tre upplysta fönstren har jag tillbringat många timmar en gång i tiden, vid den svarta tavlan. Förövaren återvänder till  brottsplatsen?

När jag nästan var hemma ett tag senare, hälsades jag av ett annat ljus.