De ä tufft å fota i motljus, nästan som å gå i motvind?
När jag lämnade Hjorthagen häromdagen kastade ljuset sig över mig och kameran, så vi blev nästan förblindade, alla fall bländade, och jag hade ju inte som kameran en bländare att ta till.
Jag försökte göra det bästa av situationen och baklänges ville jag inte gå.
Himmel eller förgrund, vad ska man satsa på.
Vända sig om, kanske, och satsa på kontraster.
Eller famla sig fram, bländad av strålarna från himlen.
Försöka göra det bästa man kan av situationen.
Bättre kan jag inte.
.
Men jag tog mig fram hit, trots det motiga ljuset.
När jag vände på huvudet såg jag blänket i fönstren och blev nostalgisk.
Innanför de tre upplysta fönstren har jag tillbringat många timmar en gång i tiden, vid den svarta tavlan. Förövaren återvänder till brottsplatsen?
När jag nästan var hemma ett tag senare, hälsades jag av ett annat ljus.
Det var liksom meningen.
Härliga bilder med skön känsla!