Jag hade tänkt mig att gå ut en stund och få mig lite luft , men hade ingen aning om att promenaden skulle bli så lång.

En liten kort tur tänkte jag mig, det blir troligen inga motiv, men för säkerhets skull stoppade  jag  ner kompakten i fickan, och det  var ju bra det, för det blev  bilder. Det blåste bara, inget regn, så jag bara fortsatte att gå.

.

Nere i centrum förändras stadsbilden hela tiden, när stadskvarter reser sig som svampar ur jorden och trädgårdsstaden får stryka på foten. Ja, jag är lite nostalgisk, även om jag inte har någon anledning att vara det just här som ju var i stort sett okänt land innan jag flyttade hit. Jag har ju snart bott här i  åtta år, så snart borde jag väl kunna kalla det för hemma. Kanske är jag lite vilsen av för många flyttar och uppbrott i mitt liv (även om jag inte är någon rekordgubbe).

Jag vände ryggen åt nybyggena och  tog mig upp för den lilla stigen.

Sedan vände  jag mig om och betraktade stadsbyggandet från en högre nivå.

Men jag siktade ännu högre, så högt  jag kunde komma.

S:t Erik  (kyrkan alltså) tronar där uppe på höjden.

Och väl där uppe kunde jag titta ut över vattnet.

När jag väl kom hem upptäckte jag att kameran var inställd på jpg-format och inte på raw, och speciellt i den här bilden (och den svartvita bygg-bilden)  märkte jag det. Men överlag är det ju imponerande hur bra de enkla prylarna blivit.

Solen lyste på Edsviks konstall.

Ja , det finns  ett MC-museum där också, men det intresserar mig inte ett jota.

En annan pensionärssyssla? Mata fåglar.  Jag har sett honom där förut, med sin matpåse.

Men en smiter iväg. Inte hungrig? Dög inte menyn? Bortjagad?

Jag vet inte, men själv gick jag upp på berget.

.

Idag blev jag blåst

I alla fall blåste det på både  mig och omgivningen, så här såg syrenen på baksidan ut.

Så jag gick ut och studerade blåsten.

Paraplyproblem?

Paraplyer i färg.

Kapsejsat paraply?

Kasserat paraply.

Och en glassgubbe.

Svalkande IS-kaffe! I det här vädret?

Hösten har trillat ner på asfalten.

.

.

Ett hus i dimman i två varianter

Det var  svårt att tränga igenom dimman, men den gula färgen räckte till.

Ett annat sätt att se  på huset.

Bara lite efterskörd från min dimmiga promenad. Idag blåser det, det är mycket väder just nu ;)

.

Varifrån kommer alla människor? En svartvit dimkavalkad.

Min dimpromenad härommorgonen  blev både dimmig och åtminstone halvlång, ibland i motljus i dimman, ibland  i medljus och det har betydelse för hur tydligt människorna man möter syns

Ibland  ruvar de en bra stund i diset, innan de uppträder som  tydliga individer.

Ibland blir de tydligare.

Ibland kommer de fort.

Ibland kommer flera på en gång.

Ibland verkar de ensamma.

En del trampar på.

... en del ännu fortare

.

Somliga går inte själva...

.

Dimmorna verkar rymma hur mycket som helst.

Går? En man eller en droppe? En lätt dimhöljd betraktelse.

En man går förbi mig den dimmiga morgonen. Han är nära och föga dimma finns  mellan oss.

Jag följer efter honom, men går långsammare.  Avståndet ökar och han blir mindre.

Ryggsäcken är inte  längre lika svart.

Jag har stannat, låter honom fortsätta, tills han  blir ganska liten och obetydlig i dimman.

Jag står kvar och väntar tills han är borta ur bilden. Plötsligt blir vägen tom och tråkig.

Det behövs inte så mycket för att ge  lite liv åt bilden, bara en liten figur.

Hur lite behövs för att få liv i en bild?

Räcker det  kanske med en vattendroppe. (Förstora!!)

.