fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Jag hade tänkt mig att gå ut en stund och få mig lite luft , men hade ingen aning om att promenaden skulle bli så lång.

En liten kort tur tänkte jag mig, det blir troligen inga motiv, men för säkerhets skull stoppade jag ner kompakten i fickan, och det var ju bra det, för det blev bilder. Det blåste bara, inget regn, så jag bara fortsatte att gå.

Nere i centrum förändras stadsbilden hela tiden, när stadskvarter reser sig som svampar ur jorden och trädgårdsstaden får stryka på foten. Ja, jag är lite nostalgisk, även om jag inte har någon anledning att vara det just här som ju var i stort sett okänt land innan jag flyttade hit. Jag har ju snart bott här i åtta år, så snart borde jag väl kunna kalla det för hemma. Kanske är jag lite vilsen av för många flyttar och uppbrott i mitt liv (även om jag inte är någon rekordgubbe).

Jag vände ryggen åt nybyggena och tog mig upp för den lilla stigen.

Sedan vände jag mig om och betraktade stadsbyggandet från en högre nivå.

Men jag siktade ännu högre, så högt jag kunde komma.

S:t Erik (kyrkan alltså) tronar där uppe på höjden.

Och väl där uppe kunde jag titta ut över vattnet.

När jag väl kom hem upptäckte jag att kameran var inställd på jpg-format och inte på raw, och speciellt i den här bilden (och den svartvita bygg-bilden) märkte jag det. Men överlag är det ju imponerande hur bra de enkla prylarna blivit.

Solen lyste på Edsviks konstall.