Fortsättning på gårdagens kompakta bagateller

Gårdagens kompakta blogginlägg började bli för långt, så jag kapade det innan jag riktigt kommit hem. Jag tycker ju att blogginläggen, mina och andras, blir för svåröverskådliga om de börjar dras ut till långa drapor, hellre då två lagom doser än att få munnen full så att man storknar. För mycket och för litet skämmer allt, fick jag lära mig när jag var liten.

Det förr inlägget slutade  med en rad lönnlövsbilder, och att starta om efter det, med ett nytt tema, när sista lövbilden kändes som en naturlig avslutning, verkade för mig  som en oharmonisk avrundning, lite som att be folk sätta sig igen när de redan rest på sig och börjat ta på sig kläderna, för att man kommit på något mer som ska avhandlas.

Alltså kommer slutet på de kompakta bagatellerna här.

Ett hörn jag passerat ofta, eftersom det är en naturlig väg  hemifrån, när jag ska ut i världen utanför hemmet. Tänkte jag skulle fotografera träden än en gång, även om jag nu var på väg hem, men hur utnyttja ljuset?

Kom på att jag kunde fånga träden indirekt, genom deras skuggor.

Ett par.

Ett par passerade påpassligt genom gångtunneln.

Kanske blev de vackrare i motljuset.

Och till sist, fågelfotografering med kompaktkamera.

På något sätt ska man ju sluta!

Kompakt fotograferande, kanske en bagatell?

Jag gick ut med kompakten i fickan idag, i övrigt kameralöst och det var länge sedan den var med, så jag var lite nyfiken på om det skulle bli några bilder och i så fall hurudana, när jag var överlämnad i dess våld. Sökarlöst och så, till exempel.

Ganska raskt krävde himmelen en bild.

Ganska raskt därefter var det ett apelsinskal som pockade  på uppmärksamheten.

Bagatellartad fotografering kanske, men det lär ju vara "de små, små bagatellerna som gör det".

Solen sken så starkt på de vita husen så att de nästan försvann i ljusheten.

.

.

Ibland såg nästan motiven konstgjorda ut, som på arkitektkontorets skisser.

Men det kanske man kan råda bot på, med en annan exponering.

Det prasslade om fötterna där jag gick, så jag tittade neråt.

Då fick jag syn på solstrimman.

Sedan konstaterade jag att det var lönlöst att se vilken färg ett lönnlöv har.

Så då var det väl lika bra att blanda dem...

SLUT.

.

Nu börjar det bli kallt om fötterna att hämta morgontidningen barfota så jag fick ta på mig när jag skulle plåta

Iförd endast träskor och morgonrock och lite fuktig efter duschen  gick jag ut med kameran i morse, medan tid var och frosten ännu rådde.

Fortfarande fanns lite klädsamt vitt kvar här och där, som kameran var hjälpsam med att fånga .

Trehundra meter bort lurar sjuvåningshusen.

...i svartvitt...

... och i färg (?).

Ligger det inte en röd boll därborta?

Men grannast dock, björnbärets blad är.

Fångat i morse.

.

Nyss! Nästan i alla fall.

Solen tittar fram.

.

Morgonkyla

Tomt här med

Morgonskuggor

Fruset.

Trevlig lördag!

Gamla bilder kan också ha med resor att göra.

I den här bilden handlar det säkert om att resa, vi ser järnvägsvagnen och vi ser en grupp resenärer, men handlar det om före eller efter?

Är det en avskedskommitté eller en välkomst-dito?  Vad var resmålet?  Bilden tror jag är tagen i Härnösand, baksidan är tydligt stämplad med  Carl H. Olssons Fotomagasins  stämpel. Har han bara framkallat och kopierat eller har han också fotograferat?

Det finns ingen att fråga. Om någon av personerna på bilden skulle leva idag, skulle de vara en bit över hundra år, så den här resan villar nog i ett glömskans mörker idag, kanske med den här bilden som enda undantaget.

Ska kanske nämna det också, min far står där uppe på vagnens plattform.

Nästa bild innehåller två bröder, min far hukande och en av hans yngre bröder stående.

Varför Maj är med i bilden vet jag inte. Kanske tyckte fotografen att hon skulle göra sig bra i bilden.

Jag har en gissning på var bilden är tagen: Jönköping. Men den gissningen baserar sig inte på att jag känner igen mig på bilden, enbart på att jag vet att min farbror arbetade där ett tag. Expertsynpunkter eller kvalificerade  gissningar mottages med tacksamhet.