En bukett hösttoner

... Som jag fångade längs vägen i går

.

.

... och inne i staden ...

... och en höstväderstrio

.

.

Nu ska vi titta på tricotagefabriken.

Det var söndag och det var till början inomhusväder, så vi bestämde oss för att åka på museum.

Norsk tricotagemuseum i Salhus.

Vi gick på omvisning.

Jag börjar i svartvitt, för att slippa alla störande färger.

Vill ni ha lämplig musik i bakgrunden kan norsk  radio kasta kring det!

Maskiner i långa rader

Vi gick på slitna golv  och i branta trappor

Ett mellanspel i färg.

Vad gör man här. Vi fick börja med att gissa. Kan du?

De yngsta deltagarna fick pröva på.

Så körde hon igång maskinen.

.

Lite miljöbilder i färg.

mm

Fortsättning följer, det fanns fler maskiner.

En bra bro kan upprepas, att berätta baklänges, ett telefonsamtal, mörkret faller och en ny dag.

Nu har jag skrivit rubriken först och fyllt den med en massa löften, fast jag vet att gammal god praxis är tvärtom, att skriva rubriken när texten är klar och man vet vad som verkligen står där. Men här har jag gjort tvärtom, först lagt in bilderna, sedan skrivit rubriken och så hoppas jag att det tillsammans ska ge mig inspirationen till texten, för vet man inte vad man ska skriva är det svårare.

Här blir det både bak- och framlänges, min dotter är på väg in i området, den väg vi kom in med bilen, men när vi är på väg hem, efter att ha gått bakvägen ut ur området för att komma tillbaka. Men jag kunde ju också ha använt den bilden som startbild i förra inlägget för att på ett bra sätt föra in läsaren i berättelsen.

Men strunt i  det.

Det finns annat att fundera på.

Att hitta nya bildvinklar på en bro, till exempel. Och när vinklarna är svåråtkomliga ökar ju nöjet.

Hallå, hallå ...

När pojkvännen ringer blir världen i övrigt mindre intressant. Han hade åkt hem till Sverige över helgen och därför passade det bra att jag åkte och hälsade  på. Inte för att vi undviker varandra, men deras bostad är ganska trång, inte minst med två drasuter på plats, vi är lika långa och har samma skonummer, men han är lika smärt som jag är tjock. På hemvägen träffades vi oväntat. När jag stod  i flygplanskön och väntade på att det försenade planet skulle tömmas, kommer han plötsligt ut ur planet, så vi hann snacka lite.

Förresten, om man är svensk och bor i Norge, åker man då hem när man åker hem, eller när man åker hem (till Sverige).

Eftersom dottern var absorberad av en telefon spanade jag in andra kommunikationsmöjligheter-

För samtalet fortsatte förstås...

...och så småningom föll mörkret.

Men då var vi förstås hemma(?) redan och samtalet slut.

Men det blev ljust igen och vi åkte till tricotagefabriken. Nedlagd men numera museum.

Men då hade det redan hunnit bli ny dag, söndag, så det får bli ett eget kapitel.

.

Utflykt i Bergen

Regnet minskade och molntäcket tunnades ut framåt eftermiddagen, så vi rullade iväg en bit på utflykt, så långt vi kunde åt det hållet utan att lämna Bergen. Åker vi över bron hamnar vi i en annan kommun. Det gjorde vi inte, vi stannade här.

Havet var nära.

Och  bron går alltid att fotografera, den har ju så fin silhuett, jag har gjort det förut. Här i färg.

Varför i färg? Lampan i toppen är röd, det hade inte synts annars.

Och dotterns röda stövlar hade inte heller synts i svartvitt.

Den här svartvita silhuetten förebådar något annat än bara utsikt och pampig bro.

Den frodiga och vackra växtligheten, men blöta, det hade regnat en hel del, kan dölja mycket.

Tellevik kystfort.

Sala i aftonljuset - ett litet test i gårkväll

Jag gör ett litet uppehåll i rapporteringen från Bergen och klämmer in några bilder från Sala i går afton, tagna medan ljuset föll. Till att börja med var det vanliga skymningsbilder, med normala slutartider, men så småningom blev det så skumt att kamerans skakreducering fick jobba, när jag tog bilder som annars skulle behövt stöd.

Ibland känns det nästan fuskigt med de moderna kamerornas inbyggda finesser, när man tänker på hur man fick kämpa en gång i tiden för att få till bilderna, men det är nog bara idag jag ser det som en kamp, då var det ett nöje. Kanske är det tiden, eller åldern, som tar ut sin rätt.

Skymningsljus i den lilla staden.

En uppstickare, men inte ett kyrktorn, en av officersvillorna från förra sekelskiftet.

.

Speglingar i Lillån, en återspegling från min mörka period med kameran, då jag ofta strövade här, med eller utan stativ.

.

.

Vid dammarna finns det numera dekorativ flytande belysning.

Inte för att jag är bilfotograf, men en bil kan ju duga som testobjekt, medan jag väntade på sonen. Fri hand och 1 sekunds exponeringstid. ISO 800 och i luften  hade temperaturen sjunkit till 1 °C. På hemvägen  visade bilens termometer  stundtals minusgrader, så nu är det definitivt höst.