Det blev även några färggranna bilder i gårdagsmorgonens solljus

Det var en solig morgon där det knastrade under fötterna av frusen snö och grovt grus där jag gick och riktade kameran mot motorvägens trafik.

När jag vände trafiken ryggen såg jag en annan syn...

... och då måste jag ju gå närmare...

... och även skapa en svartvit variant.

Fotografen själv i bild.

En viadukt fick det bli som avslutning.

Det var nog mest ljuset jag fotograferade.

.

I morse, i vårsolen tog jag fram kameran igen

Lusten att fotografera återvände plötsligt i morse där jag gick i vårsolens  skuggor och jag grävde fram den lilla kompakten ur väskan, där den hela tiden legat "för säkerhets skull", och idag skulle  det alltså. Fotograferas alltså. Så då fotograferade jag.

Svartvita var motiven i morse, så då  blev det svartvita bilder. Det var nog snarare så att jag fotograferade det svartvita, än att jag fotograferade själva motiven.

Men det är klart här kanske man kan säga att det var ett motiv.

.

.

Bäst att ta det easy, det är isigt. (Usch va' dålig).

Men färg är inte så dumt det heller...

Hur var det med kommunikationerna, då?

Cyklar och bussar, spår i gatan, och trådar i luften.

.

Alternativ buss?

Cyklar.

.

Titta, där var spårvagnen också.

Harbin, försommartid 1981.

Forts

Morgonpromenad i storstaden

Det var bäst att passa på i gryningen, för det var då det fanns tid till en promenad. Då var det också fortfarande ganska svalt och skönt, även om vi ännu inte kommit till den riktiga värmen, som senare verkligen skulle få oss att längta efter svalka.

Ibland är det också svårt att komma ihåg. Jag försöker rekonstruera med hjälp av bilderna, men jag får ibland inte ihop sammanhangen, mina inre minnesbilder ser annorlunda ut än de diabilder jag ser framför mig och allt krackelerar. Kanske ska jag bara låta det vara så, för bilderna visar ändå en verklighet som inte längre finns.

Det var lite svårt att ta in att det bodde folk här, mer krypin än hus. Var det nybyggen eller rester av något raserat? Inflyttning från förvisning till fjärran landsbygd? Kulturrevolutionen var fortfarande inte så långt borta, och det var mycket man inte talade om. I den mån det fanns någon att tala med.

Det fanns förstås inte bara kojor och skjul, det fanns förstås hus också. Det vore intressant och veta hur gamla de var, även om jag tror det mesta är rivet idag och ersatt av höghus.

Prydliga grönsaksodlingar framför husen.

Och här odlades det friskt och verkade frodigt.

Vi misstänkte att en del av frodigheten berodde på att ån även var ett avloppsdike.

Så här såg det ut från andra hållet.

Och så är det den eviga frågan: Svartvitt eller färg? Jag kör med både hängslen och livrem och visar båda varianterna.

Jag gör likadant med morgoninköpen.

Svartvita grönsaker.

.

Grönsaker i färg

Morgonljus i Harbin.

Spårvägsspåren är blanka, och det tyder på att de används. Undrar om det dyker upp någon spårvagn när jag bläddrar vidare bland bilderna. Hoppet finns.

.

När vi klev av tåget hamnade vi i en miljonstad. (Nu börjar det bli intressant.)

Jag har ju klämt in några bilder från en tågresa i min blogg, under den senaste tiden. Det  har inte varit någon fullständig redovisning, bara några axplock. Eftersom jag inte fortfarande åker  måste vi ju ha klivit av tåget och då hamnade vi i en främmande stad i ett främmande land. Det kändes nästan som en främmande tid också med frånvaron av bilar.

Det var i början av juni och sommaren hade kommit,  det var som svenskt högsommarväder, och inte lika varmt som i Sibirien på vägen hit, där vi på håll från tåget kunde se röken från skogbränder. Här var det ganska skönt, men framförallt annorlunda.

Vi var  en inbjuden grupp som var där och hade ett program som fyllde dagarna, så skulle man gå på egen hand gällde det att gå ut före frukosten, och vi var några som var så morgonpigga. De här bilderna är alltså tagna på morgonen.

Det här var inte så långt  efter kulturrevolutionens avslutning, när Kina började öppna sig, men ännu ingen vanlig turism börjat växa fram utom på försök. Vi räknades inte som turister, vi var "The swedish student delegation", som det så snyggt hette i officiella sammanhang. Helt enkelt ett gäng teknologer på studieresa, där jag snikit mig in som "paying guest". Året var 1981.

I värmen hade hantverkarna  flyttat ut på gatan och slapp sitta inne i mörkret.

Renhållningen var i full gång, tidigt på morgonen.

Varför blev den här bilden svartvit? Jag tycker att den berättar bättre utan färgen. De andra bilderna tyckte jag förlorade en del av berättelsen när jag tog bort färgen (Jag provade alltså).

Bilderna?

Bilderna är inscannade dia och jag har just nu fastnat för det formatet på blogginläggen att jag  har fyra bilder. Det kommer sig av att min scanner kan scanna fyra  bilder på en gång, ren bekvämlighet alltså? Nej, inte bara, det kan också vara lagom långt att hålla ihop i en homogen berättelse. Men det är ingen helig regel. Närhelst jag finner för gott gör jag annorlunda.

Staden då?

Staden är Harbin i Manchuriet, i nordöstra Kina

Kameran då?

Jag hade en Olympus OM-1, med en till resan nyinförskaffad normalzoom, 35-70 mm, och en 35  mm/2.0 (för att ha något med bättre ljusstyrka).

Fortsättning följer med största säkerhet...