Övergångsställesplaneringsmysteriets lösning?

Det blev ett vådligt spekulerande kring ett övergångsställe och dess placering och fotgängarnas vägval i ett av mina tidigare blogginlägg, så jag var ju tvungen att gå den vägen i morse och kolla läget. Det var ju också en ursäkt för att ta några fler bilder.

Här ser vi faktiskt en fotgängare som står vid övergångsstället. Till höger ser vi trappan som lurar fotgängarna att inte gå ända fram till övergångsstället och i bakgrunden omvägen  över bron som leder till en annan trappa

En närbild på den förrädiska trappan som lockar in folk på felaktiga vägar.

Den andra trappan, omvägen.

Nu kommer det några i trappan, undrar vilken väg de tar...

Nähä, inte blev det övergångsstället inte.

.

Inte han heller

Men här har vi en som tar den rätta vägen.

Sedan sneddade jag över gatan till trappan och gick upp.

Det var dagens observation.

Det funkar kanske i färg också... och får man mata om den är ensam?

Det finns ju färger här nere och även betongen har ju nyanser så jag har ibland  svårt att bestämma mig för färg eller svartvitt. De här bilderna tog jag samtidigt som bilderna till betonginlägget från detta offentliga rum. Men i dessa bilder var det efteråt tydligt att det var färgerna jag sett, och de flesta av dem blev mer intetsägande utan färg, i alla fall för mitt öga.

Rött...

...och mera rött

Här tyckte jag bilden dog när skylten blev svartvit...

Ja, det är frågan, gäller förbudet även i singularis?

Samma färg på banan och hår? Snacka om att matcha.

Inget speciellt med färgerna här, bara lite olika mot den svartvita versionen.

Reflektioner och upplevelser har jag ju som rubrik på min blogg. Undrar vilketdera det här inlägget var?

.

Det svartvita livet i det offentliga rummet nere bland betongen, en vanlig eftermiddag i februari, Anno Domini MMXIII

"Gräv där du står" är en  devis man knappast kan tillämpa här, i så fall får man allt ha rejält krut i spaden, men kanske kan man gräva med kameran, eller åtminstone skrapa på ytan i förortsmiljön. Bussåkarna tillhör nog den lägsta kasten i den stockholmska lokaltrafikhierarkin om man ska döma efter den här miljön. Nästan så man skulle önska att Strindbergs ord "Här rivs för att få luft och ljus.." vore sanna.

Nu är det förstås inte en plats där de flesta häckar särskilt länge, det är blåsigt och dragigt och ljudmiljön är inte den bästa, med tunnelbanan som tak. Liv och rörelse kan det också vara, även om så inte var fallet när jag tog de här  bilderna. Varför fastnar jag då här ibland? Ja, vore det inte för kameran skulle nog inte jag heller stanna här längre än jag måste, dra så fort jag kommer hit eller kasta mig på första  lämpliga buss som kunde ta mig härifrån.

Kanske tycker jag att betongmiljöerna i förorten är orättvist behandlade, jämfört med den nostalgiska  entusiasm vissa betongmiljöer  inne i stan kan glädja sig åt, eller är det pojkårens springande i Slussen-maskineriet som har präglat mig, så att jag söker mig hit (och lurar mig att fotografera)? Eller tycker jag det är fascinerande. Ett visst folkliv är det ju i alla fall.

Utan människorna skulle nog inte det här stället vara mycket  att hänga i julgranen, det är de som ger stället liv, för visst är väl detta en del av "livet i det offentliga rummet" (och med det citatet visar jag att jag hänger med vad som händer i andra bloggar). Och ska man dokumentera det livet ska väl även det här dokumenteras, och jag gör det på mitt sätt. Jag tar bilder på det jag ser och på det sättet jag ser och något annat är inte möjligt. Men jag gör det inte för att jag har som mål att dokumentera, utan bara för att det är roligt.

Jag tänker inte tala om vad det är jag ser när jag fotograferar, då vore nöjet borta. Dessutom är jag inte säker på att jag kan formulera det med ord. Bilden är en bild och den får tala för sig själv, om den kan. Gör den inte det är den stum och då kanske den inte borde ha blivit tagen, eller åtminstone inte offentliggjord. Men vad vet jag om det?

.

Att gå över gatan...

Jag kom på gångbron med kameran i hand och såg några därnere som också skulle korsa gatan

.

... och det kom fler

.

övergångsstället verkar ointressant

Allt var över på mindre än en  minut och sedan gick jag vidare

Gatufoto eller fotgängarfoto?

.

Det var en riktigt ynklig liten sol i morse

Så här såg den ut i morse, och det är inte en vidvinkelbild som gjort den liten, för det satt ett kort tele på kameran.

.

Det var knappt den trängde igenom grenverken.

.

När jag kom till Kista hade den blivit något större.

.

Och när jag gick hem hade allt ändrat sig.

.