Det svartvita livet i det offentliga rummet nere bland betongen, en vanlig eftermiddag i februari, Anno Domini MMXIII

"Gräv där du står" är en  devis man knappast kan tillämpa här, i så fall får man allt ha rejält krut i spaden, men kanske kan man gräva med kameran, eller åtminstone skrapa på ytan i förortsmiljön. Bussåkarna tillhör nog den lägsta kasten i den stockholmska lokaltrafikhierarkin om man ska döma efter den här miljön. Nästan så man skulle önska att Strindbergs ord "Här rivs för att få luft och ljus.." vore sanna.

Nu är det förstås inte en plats där de flesta häckar särskilt länge, det är blåsigt och dragigt och ljudmiljön är inte den bästa, med tunnelbanan som tak. Liv och rörelse kan det också vara, även om så inte var fallet när jag tog de här  bilderna. Varför fastnar jag då här ibland? Ja, vore det inte för kameran skulle nog inte jag heller stanna här längre än jag måste, dra så fort jag kommer hit eller kasta mig på första  lämpliga buss som kunde ta mig härifrån.

Kanske tycker jag att betongmiljöerna i förorten är orättvist behandlade, jämfört med den nostalgiska  entusiasm vissa betongmiljöer  inne i stan kan glädja sig åt, eller är det pojkårens springande i Slussen-maskineriet som har präglat mig, så att jag söker mig hit (och lurar mig att fotografera)? Eller tycker jag det är fascinerande. Ett visst folkliv är det ju i alla fall.

Utan människorna skulle nog inte det här stället vara mycket  att hänga i julgranen, det är de som ger stället liv, för visst är väl detta en del av "livet i det offentliga rummet" (och med det citatet visar jag att jag hänger med vad som händer i andra bloggar). Och ska man dokumentera det livet ska väl även det här dokumenteras, och jag gör det på mitt sätt. Jag tar bilder på det jag ser och på det sättet jag ser och något annat är inte möjligt. Men jag gör det inte för att jag har som mål att dokumentera, utan bara för att det är roligt.

Jag tänker inte tala om vad det är jag ser när jag fotograferar, då vore nöjet borta. Dessutom är jag inte säker på att jag kan formulera det med ord. Bilden är en bild och den får tala för sig själv, om den kan. Gör den inte det är den stum och då kanske den inte borde ha blivit tagen, eller åtminstone inte offentliggjord. Men vad vet jag om det?

.