Ett träd med egen dörr?
Precis som i sagorna?

.

Det var i alla fall en syn som mötte i mig i går morse och det fick mig att tänka på sagoträd med hemliga dörrar som folk plötsligt trillar in i. Men det här äppelträdet är nog för litet för sådana äventyr.

Det var inte heller när jag öppnade dörren på morgonen som jag såg denna syn, för det var ju min gamla dörr som stod där och den nya höll på komma på plats, så när jag tog bilden var jag dörrlös.

Jag kom då att tänka på andra mer eller mindre dörrlösa öppningar som jag nyligen fångat.

Att gå ut från en gångtunnel kan väl få symbolisera att man vandrar ut ur mörkret och går mot den ljusnande framtiden? (Även om årstiden just nu tar oss i en mörknande riktning.)

Många kanske skådar lyckan innanför dessa dörrar?

Dataspelsmässan på Kistamässan

Kanske en mer symbolisk bild också kan platsa bland öppningarna.

Vandra vidare och ha en skön helg!

Egentligen borde det väl inte gå tycker jag...
... det var ju så mörkt

...men gör man bilderna så här små, så går det väl an.

Mörkret hade blivit mörkt när jag gick hem och jag gick där och tryckte mig mot  pelarna, som den värsta skummis, för att få stöd för mina darriga händer. Men det var förstås kameran som behövde allt stöd den kunde få. Och utan all belysning hade det ju varit kört.

Byggarbetsplats i nattvila?

Det blev faktiskt roligare när jag lämnat närheten till bebyggelsen lite bakom mig.

Ja, jag är ju inte ute i ödemarken direkt, men det blev lite mer koncentrerat med bara gatlyktor och billjus. Dessutom var det lite roligt med att hitta på fiffiga sätt att ge kameran stöd, med hjälp av diverse lokala fynd.

Här har jag hittat ett helt broräcke att ha under kameran. Nästan fuskigt enkelt.

Svartvitt är inte direkt fel på sådana här bilder, man slipper en massa besvärlig färg.

Å andra sidan kan ju färg ge färg åt en bild.

Med hjälp av tiden kan det kanske bli ett drömlandskap.

Sedan borde jag väl avsluta det hela med några visdomsord, men jag är lite för trött för att hitta på några, så jag nöjer mig med att önska eder en trevlig kväll.

.

När dagarna blir kortare sänker sig mörkret redan innan man kommit hem.

Det börjar bli en annan sorts fotografi nu. Då tänker jag inte på höstfärger och sådant som ger en kort glans åt världen utan att mörkret sakta kommer smygande in i bilderna, inte minst på eftermiddagen. Man får inte vara kvar för länge på jobbet om det ska finnas något ljus kvar. Lite hjälp kan man ju få av ljuset i fönstren som ger lite liv åt de mörka huskropparna.

Snart är det väl dags att för säkerhets skull packa ner enbensstativet i väskan, på väg till jobbet, men än så länge räcker det med fri hand. Det gjorde så i går i alla fall. Men det beror förstås på när man går hem från jobbet. Jag gick kvart över fem  och de här bilderna är tagna strax efter.

Det är höst och kajornas årstid. Det finns gott om dem här och några förirrade sig in i bilden när jag siktade in mig på gatubilden. Med något snålare exponering än förra bilden (avsiktligt) blev det en något annorlunda stämning än i förra bilden.

Utanför mässlokalen satt ett gäng som ville vara tidigt på plats när mässan öppnar  dagen efter.

Undrar om de fick en kall natt?

Sett från andra hållet kan vi ana fler kajor i bakgrunden.

Blickarna går förstås också upp mot hotellets resliga väggar.

Och på andra sidan motorvägen hittar jag en annan bebyggelse, en skola inklämd mellan motorvägen och järnvägen.

Det finns planer på att riva skolan och bygga en ny (Förhoppningsvis i omvänd ordning), men det har uppstått konflikt kring det grönområde som då måste offras.  Vad det ska bli här i stället? Nära Kista och motorvägen. Höga markpriser. Det blir nog något högt. Men då kommer nog inte jag längre  gå här så ofta.

Sedan stoppade jag ner kameran i fickan, eftersom jag visste att en tråkig sträcka skulle följa under min vandring hemåt.

Det är skönt med en kamera med antiskak i huset när det blir så här mörkt. En av bilderna är tagen med 1/6 s och ett antal med 1/15 s, på fri hand och utan stöd. Jag har använt min Olympus PEN ep-1 som bara har en skärm (ej vinklingsbar) att titta på, vilket begränsar möjligheterna. Och raka armar kör jag inte med, det blir för skakigt. Och vidvinkel var det, det syns väl på bilderna.