Egentligen borde det väl inte gå tycker jag...
... det var ju så mörkt
...men gör man bilderna så här små, så går det väl an.
Mörkret hade blivit mörkt när jag gick hem och jag gick där och tryckte mig mot pelarna, som den värsta skummis, för att få stöd för mina darriga händer. Men det var förstås kameran som behövde allt stöd den kunde få. Och utan all belysning hade det ju varit kört.
Byggarbetsplats i nattvila?
Det blev faktiskt roligare när jag lämnat närheten till bebyggelsen lite bakom mig.
Ja, jag är ju inte ute i ödemarken direkt, men det blev lite mer koncentrerat med bara gatlyktor och billjus. Dessutom var det lite roligt med att hitta på fiffiga sätt att ge kameran stöd, med hjälp av diverse lokala fynd.
Här har jag hittat ett helt broräcke att ha under kameran. Nästan fuskigt enkelt.
Svartvitt är inte direkt fel på sådana här bilder, man slipper en massa besvärlig färg.
Å andra sidan kan ju färg ge färg åt en bild.
Med hjälp av tiden kan det kanske bli ett drömlandskap.
Sedan borde jag väl avsluta det hela med några visdomsord, men jag är lite för trött för att hitta på några, så jag nöjer mig med att önska eder en trevlig kväll.
.
Tack!
/J-O