Två gryningspanorama i all enkelhet

Två bilder från andra våningen, tagna alldeles nyss.

Bara en vanlig novembermorgon.

Ha en bra dag!

Tre från foten av ett torn blev det också.

Tre avlånga till, bjuder jag på, från foten av det höga huset. Blåsten svepte isande kall som den brukar göra där, gatan fungerar som en vindtunnel vid sådant väder. Det gjorde att jag bara tog några snabba innan jag fortsatte i lä.

På lite håll.

.

Genom de nyplanterade träden.

.

På nära håll.

Trevlig helg.

.

Först tog jag bort det mesta från bilderna, sedan tog jag bort de flesta bilderna, men något och några blev kvar

Tur var det att det blev något kvar, annars hade det inte blivit något blogginlägg.

Jag har skrivit så mycket om beskärning i de senaste blogginläggen, så här blir det inget sådant.

Bara några beskurna bilder från gårdagsmorgonens promenad.

Jag beskar också  blogginlägget. Hälften av bilderna plockade jag bort.

Kvar blev ett lagom sparsmakat inlägg.

.

Beskära ännu mer? Tack för tipset! Det här är ju roligt, ju!

Jag fick tipset att beskära mer i mitt förra inlägg om avlånga bilder, så jag dök ner i gårdagens bildskörd en gång till.  Återanvändning kanske, men också några opublicerade  bilder som plötsligt blev dugliga.

Den här bilden är återanvänd, men den har blivit av med lite störande asfalt och känns nu mer koncentrerad. Tack Peter.

.

Den här däremot blev plötsligt användbar när innehållet koncentrerades så att den sköna linjeföringen hos gatan blir tydligare.

Går man så här genom villaområdena, nästan samma rutt varje gång, lär man så småningom känna vägen ganska väl, och för att fortsatt kunna njuta av vandringen gäller det att ta vara på de små skönhetsvärden som finns, med eller utan kamera.

Det är lite som skolvägen när man var liten, detaljerna längs vägen blev välbekanta. Hornsgatans norra sida, från Hornsgatspuckeln till Ringvägen, lärde jag känna ganska väl, när jag gick i första klass. På samma sätt känner jag numera  en del vägar i Sollentuna, medan andra är helt obekanta. Och längs de bekanta vägarna vet jag precis var och vad jag  kan fotografera.

Snacka om att köra fast! Eller är det upprepningens sköna konst?

Upprepat och nu beskuret motiv. Förnyelse? Fan tro't.

Allt kan ju inte lyckas!

.

Tunnan och trädet.

Det är lite spännande att angripa ett typiskt höjdformatsmotiv med liggande format, och än mer ett brett sådant.  Här tycker jag faktiskt att det gav en bild som bättre motsvarar känslan när man går där.

I morse var ljuset ett annat (och roligare) än på dessa grådaskigt höstblöta gårdagsbilder, så jag har samlat på mig en bunt nya bilder att beskära till långsmalt format. Kan inte låta bli, för det här är roligt just nu!

Lumix G2+55 mm manuell Takumar.

.

Jag fortsätter med långdragna bilder, men på ett annat sätt den här gången, som omväxling.

Jag bytte allt jämfört med gårdagens bilder, kändes det som: annat ljus, annat väder, annan kamera, annat objektiv...

... men det var förstås  samma fotograf och samma idé om breda bilder.

Lagom som jag skulle ta bilden klev han påpassligt in i den och gav mig en förgrund.

I stället för 9 mm:s modern autofokusvidvinkel, använde jag idag en gammal manuell 55 mm-glugg från anno dazumal. Istället för min PEN Ep-1, blev det Lumix G2, med sökare, så jag kunde fokusera.

Det jag kom på igår var att breda bilder  ju handlar om formatet på den färdiga bilden, inte hur mycket kameran fångar in av verkligheten. Formatet fixar jag ju till i datorn genom  att beskära på höjden, oftast både upptill och nertill. Det  gäller alltså att vid fotograferandet se till att man i bilden får ett långsträckt motiv, någorlunda vettigt placerat. Jag utnyttjar alltså inte något långsträckt format i kameran, eller någon långsträckt app eller dylikt. Jag fotar som vanligt, men ser annorlunda  på motiven, för att få till det.

Kanske är det till och med så att jag på det här sättet kan fokusera mer på huvudmotivet, genom att ovanför och under försvinner, och inte tenderar att sno uppmärksamheten i bilden

.

En tunnelbild som blev mycket mer kompakt än många tidigare bilder från samma gångtunnel (min mest fotograferade)

Kurvan blir som hoptryckt  av bildvinkel och bildformat. Perspektivet ändras när förgrunden försvinner. Jag ser det tydligt, jag som gått här så många gånger, och tagit så många bilder här.

,

Först idag har jag sett det här huset som ett motiv.

I den här kurvan har jag däremot tagit en hel del bilder, men idag blev den annorlunda, när jag såg med begränsade ögon på motiven.

Strax därefter nådde jag Victoria Tower, men det var jag tvungen att välta för att formatet skulle passa.

Slutbilden är däremot både rätvänd och rättvänt långdragen.

Bilderna är alltså beskurna i höjdled efteråt, en del upptill, en del nertill och en del både och. Jag har inte strävat efter något gemensamt mått på höjden (bredden är ju densamma) utan det får motivet bestämma.

Det var roligt det här också. Det är möjligt att jag kommer att ha en period med bredare bilder framöver. Det känns som ett behagligt format.

.