fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Jag fortsätter med långdragna bilder, men på ett annat sätt den här gången, som omväxling.

Jag bytte allt jämfört med gårdagens bilder, kändes det som: annat ljus, annat väder, annan kamera, annat objektiv...

... men det var förstås  samma fotograf och samma idé om breda bilder.

Lagom som jag skulle ta bilden klev han påpassligt in i den och gav mig en förgrund.

I stället för 9 mm:s modern autofokusvidvinkel, använde jag idag en gammal manuell 55 mm-glugg från anno dazumal. Istället för min PEN Ep-1, blev det Lumix G2, med sökare, så jag kunde fokusera.

Det jag kom på igår var att breda bilder  ju handlar om formatet på den färdiga bilden, inte hur mycket kameran fångar in av verkligheten. Formatet fixar jag ju till i datorn genom  att beskära på höjden, oftast både upptill och nertill. Det  gäller alltså att vid fotograferandet se till att man i bilden får ett långsträckt motiv, någorlunda vettigt placerat. Jag utnyttjar alltså inte något långsträckt format i kameran, eller någon långsträckt app eller dylikt. Jag fotar som vanligt, men ser annorlunda  på motiven, för att få till det.

Kanske är det till och med så att jag på det här sättet kan fokusera mer på huvudmotivet, genom att ovanför och under försvinner, och inte tenderar att sno uppmärksamheten i bilden

.

En tunnelbild som blev mycket mer kompakt än många tidigare bilder från samma gångtunnel (min mest fotograferade)

Kurvan blir som hoptryckt  av bildvinkel och bildformat. Perspektivet ändras när förgrunden försvinner. Jag ser det tydligt, jag som gått här så många gånger, och tagit så många bilder här.

,

Först idag har jag sett det här huset som ett motiv.

I den här kurvan har jag däremot tagit en hel del bilder, men idag blev den annorlunda, när jag såg med begränsade ögon på motiven.

Strax därefter nådde jag Victoria Tower, men det var jag tvungen att välta för att formatet skulle passa.

Slutbilden är däremot både rätvänd och rättvänt långdragen.

Bilderna är alltså beskurna i höjdled efteråt, en del upptill, en del nertill och en del både och. Jag har inte strävat efter något gemensamt mått på höjden (bredden är ju densamma) utan det får motivet bestämma.

Det var roligt det här också. Det är möjligt att jag kommer att ha en period med bredare bilder framöver. Det känns som ett behagligt format.

.

Inlagt 2012-11-14 23:11 | Läst 835 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Swissch, där kom ett nytt gäng bilder på direkten.... :) kul!!
Gillar din "tunnelbild", en tunnel som helt plötsligt blivit snygg med ljus och linjer...
Jag tycker fortfarande att du kan "utmana" dig själv med att skära mer i nederkant. Fast, det är ju dina bilder.... ;)
Husbilden, fast utan asfalt kanske?? :)

Och du, glöm inte att räta upp Victoria tower innan frukost i morgon bitti! Dels blir gästerna gnälliga pga för sned sömn och sedan blir det väldigt kladdigt vid frukost har jag hört :) //Peter
Jo, panoramaformatet kan koncentrera och städa i bilder ibland. Framför allt tvingar nya format fram ett nytt seende, och sådant är alltid bra att ta till ibland.
-affe
Svar från janolof 2012-11-15 19:24
Jo det var ju seendet jag ville provocera med de här försöken, jag kände ju att jag höll på att fastna.