En dag som idag

Morgon och frosten kan anas.

Morgonlektyr

Men är det inte kallt om magen? Det var ett par minusgrader.

Varmare färger om eftermiddagen

.

Ljust hus i ljust ljus

På väg till bussen.

Aftonljus på väg.

God afton på er allihop!

.

Fjorton kan vara mycket och färger starka och torn i båda ändar...

Rubriken låter nästan som en gammal rebus, men det bara blev så när orden trillade på plats, men samtidigt är det lite det som det handlar om. Först som sist är det torn, till exempel.

Det första blev ett torn som jag såg i fjärran när jag klivit av bussen.

Inramat av byggkranar är Victoria Tower när jag kommer från det här hållet. Den stora bygg-gropen är snart ingen grop längre, det börjar växa upp betongklumpar här med.

14 kan vara mycket, speciellt om det är millimetrar på en kamera. De kan fånga in mycket,  inte minst färg så här års. Perspektivet får man på köpet.

.

Det går att hålla kameran rakare också, så blir perspektivet lite normalare.

Förgrund, kan det vara något.

Det här är en bild som skulle fungera bra i svartvitt också...

...men är det inte synd på de vackra färgerna. Ska man inte ta vara på dem så länge de varar och spara de svartvita bilderna till den gråskaleframtid som snart stundar. Snart är nog ändå det här roliga över.

En sådan här svartvitbild i färg blir det nog inte så många av framöver.

Men visst skulle motivet passa även i gråskala, bara ljuset faller rätt.

Torn i båda ändar, var det. Här tittar det upp, fortfarande samma torn, lite blygt ovanför de andra husen.

"Så går vi till Maxim", eller hur var det? Och starka färger ända till slutet. Snett och vidvinkligt, men skoj ändå. Jag hade i alla fall tur med vädret.

Nog för idag, ha det så bra.

.

Det bliver vad det bliver, i alla fall när tiden är kort och blåsten snål

Det blev några snabba bilder på vägen mellan pendeltåg och jobb i går morse. Det var inte skönt att passera skönheten, för vid vissa vindriktningar blir det som en vindtunnel av arkitekturen kring tornet, och i går var det så. Med vinden i ryggen blev det dock några rutor.

Victoria Tower var det som var skönheten.

Det pågår fortfarande arbete där, eller är det igen, så att vissa vinklar störs av kravall(?)staket. Jag kan inte fånga speglingarna som jag vill. Alltså blir det som det blir.

Jag skulle förstås kunna ställa mig mellan avspärrningen och tornet, men då kommer det alltid med en gubbe med kamera i bilderna, och det vill jag inte ha ...

Utsnittsfotografering fick det bli.

Ett annat utsnitt...

Sedan raskt vidare...

En kvartett i mörkret,
eller: titta vad kompakten kan!

Det var mörkt när jag gick hem i förrgår. Det är väl lika bra att vänja sig vid det, för vi går ju in i den mörka tiden, men det ändrar ju drastiskt förutsättningarna för det dagliga till-och-från-jobbet-fotograferandet.

1 sekunds exponeringstid, med kompakten på ett broräcke. Kameran tycker inte att det gröna ljuset är grönt.

Fri hand är väl inte att tänka på...

Vägen jag vandrade. 1/2 sekund, fri hand

Kanske ska man satsa på någon sorts minimalism.

Med trafikljusen i ryggen. 1 sekund.

.

Med kameran på en sten. 1 sekund, bländare 2,8.

Samma sten, samma motiv, samma tid, men bländare 5,8.

Sedan fortsatte jag hemåt.

Och nu efteråt ser jag ju att det blev en kvintett ;)

Det fanns svartvita motiv i Skåne också
- eller, allt är inte ämnat att bli till färg

Allt som fastnar i kameran är inte ämnat att bli färg, utan gör sig  nog bättre i svartvitt. Det gäller bara att inse det. Jag har ju stora delar av mitt fotoliv varit både s/v- och färgfotograf och släpade ofta på två kameror, en med svartvit film och en med d:o färg. Numera är livet mycket enklare, när båda formerna ryms i samma kamera, eller ska vi säga i samma råfil.

Jag fotograferar (och därmed tänker) mest i färg numera, men ibland upptäcker jag motivets möjligheter även utan färg, redan vid fotograferingen, och anpassar mig efter det. Det kan var exponering, men också komposition, även om jag inte är något kompositions-freak. Jag fotar ju mest med känslan. Känslan för bilden, men också känslan av nöje 0ch tillfredsställelse vid själva fotograferingen. Det är inte alltid den färdiga bilden är målet för mitt fotograferande. Oftare är nöjet att gå där. Bilden tillhör  ett senare skede, framtiden. Den finns inte i nuet där jag fotograferar.

Låter det som en motsägelse? Det tycker jag med, men det bryr jag mig inte om. Det är så.

En del motiv blir finare i  svartvitt, andra i alla fall mindre fula, eller hur jag nu ska uttrycka det.

Väntar på vintern? Eller framtida projekt. Eller ligger de bara där?

Har det förresten någon betydelse för bilden?

Den här bilden var i alla fall helt hopplös i färg.

Även en stormig dag kan sluta med en lugn stund...

.