Det fanns svartvita motiv i Skåne också
- eller, allt är inte ämnat att bli till färg

Allt som fastnar i kameran är inte ämnat att bli färg, utan gör sig  nog bättre i svartvitt. Det gäller bara att inse det. Jag har ju stora delar av mitt fotoliv varit både s/v- och färgfotograf och släpade ofta på två kameror, en med svartvit film och en med d:o färg. Numera är livet mycket enklare, när båda formerna ryms i samma kamera, eller ska vi säga i samma råfil.

Jag fotograferar (och därmed tänker) mest i färg numera, men ibland upptäcker jag motivets möjligheter även utan färg, redan vid fotograferingen, och anpassar mig efter det. Det kan var exponering, men också komposition, även om jag inte är något kompositions-freak. Jag fotar ju mest med känslan. Känslan för bilden, men också känslan av nöje 0ch tillfredsställelse vid själva fotograferingen. Det är inte alltid den färdiga bilden är målet för mitt fotograferande. Oftare är nöjet att gå där. Bilden tillhör  ett senare skede, framtiden. Den finns inte i nuet där jag fotograferar.

Låter det som en motsägelse? Det tycker jag med, men det bryr jag mig inte om. Det är så.

En del motiv blir finare i  svartvitt, andra i alla fall mindre fula, eller hur jag nu ska uttrycka det.

Väntar på vintern? Eller framtida projekt. Eller ligger de bara där?

Har det förresten någon betydelse för bilden?

Den här bilden var i alla fall helt hopplös i färg.

Även en stormig dag kan sluta med en lugn stund...

.