Twang

Magister Bengt var upptagen av annat på Twang idag, så han bad mig blogga om det, och eftersom jag är en en lydig lärjunge gör jag det, fast jag kom hem sent. Ett i-all-hast-inlägg blir det alltså.

Uppmärksam magister!

Intressant bok?

Olle meckar...

... och fotograferar (eller låtsas han?)

.

Vem lyssnar de på?

Tobbe var på gott humör!

Tittut.

Som sagt, i all hast. God natt.

Lumix G2, iso 800, Hexanon 40 mm/1.8

Ut i vida världen med en paus vid Slussen för att allt gick så fort

Morgonen var kall, i alla fall kallare än de senaste morgnarna och solen var låg och kastade skuggor och folk andades så det syntes, så varför då inte ta en bild när jag ändå väntade.

Sollentuna i morse, jag var på väg intill staden, med onödig stor vidvinkel , för skojs skull, så att det riktig syns hur långa skuggorna var. Nackdelen är ju att folk hamnar så långt bort, men det får man väl se som en kompositionsmässig utmaning, eller kanske som en lek med former.

Med läsplatta på pendeln.

Med en äldre pappersbaserad läsplatta.

När jag kommit till Centralen verkade det nästan som jag hamnat mitt i tjurrusningen i Pamplona

Vem kommer först till tunnelbanan?

När jag närmade mig Slussen upptäckte jag att jag var tidigt ute, så jag hoppade av tåget för ett uppehåll. Det fanns ju ingen anledning att komma för tidigt till tandläkaren och sitta där och vänta, när man lika gärna kan strosa omkring här nere i den undre världen. På tio minuter hinner man ju gå nerför trapporna, gå fram och tillbaka på perrongen, ta några bilder,  och gå upp igen.

Efter den dentala behandlingen sökte jag mig mot Södra station, för att hugga ett pendeltåg och ta mig norrut igen. Givetvis gick det att fotografera även under den promenaden.

Fotograf på smygjakt?

Smygjakten fortsätter visst...

Idag var det Lumix G2 och 9-18 mm zoom, som fixade bilderna.

Kylig morgon, dimma, ljus, G2, Raw, Lightroom,
slitna motiv och några fräscha dito, där har ni dagens recept

Dimma, är det någon sorts ljus? I alla fall kan det kännas så när man (läs: jag) fotograferar, för den (dimman alltså) går att utnyttja precis som ljuset (fast lite annorlunda förstås),  för att skapa känslan och intrycket i bilderna. 

I morse var det just så, dimmigt alltså, så då blev det lite dimmiga bilder.

Bakgrunden tonar bort i bakgrunden på ett annat sätt när dimman hjälper till och det gör också att det som finns i förgrunden framhävs lite mer, genom sin relativa klarhet och lyster. Från den här punkten har jag tagit många bilder, så perspektivet borde vara utslitet, men för mig känns det inte så, det blir lite av en utmaning att ständigt finna ny skönhet, om inte annat så bara för ljusets skull. Ljuset är viktigt just nu.

Fotbollsplanen såg ganska kall ut, och man kunde också känna den lätt fuktiga kylan komma drivande.

Undrar hur länge träden orkar att stå på lut så där?

Höghusen tonar bort...

... kanske tar dimman bort lite av det kompakta betongintrycket, kolosserna blir lite mjukare i framtoningen. Kanske kan man säga att det blir vackrare. En del kanske hellre skulle säga mindre fult, men jag tycker man kan vara positiv och försöka se den inneboende skönheten i alla motiv.

Färgerna spelar ju inte så förbålt stor roll i en sådan här dimmbild, så varför inte göra en mer monokrom variant (för svartvit är den inte, möjligen nästan)

Färgernas förvillelser har försvunnit.

Till och med en höga betongmuren av massproducerade miljonprogramskolosser mjuknar i dimman, även om man fortfarande kan känna morgonkylan i bilden.

.

Blandade intryck

Mossans gröna skönhet och naturvuxna former i kontrast till muralmålningarna på bostadshusen i bakgrunden. Sådant man kan se en morgon på väg till jobbet om man har en kamera med sig. Ja, kanske även utan kamera, men ändå inte riktigt på samma sätt.

Sedan blev det riktigt svårt, motljus och solen nästan i bilden.

Helt misslyckat blev det inte. Faktiskt riktigt bra, tycker jag själv, ungefär som jag hade tänkt mig. RAW + Lightroom är inte så dumt!

Vägval?

Och lyckades jag inte välja väg, står jag väl fortfarande kvar där och fryser i mörkret.

Lumix G2, 28 mm/3.5 (manuell)

.

Fasader och vårljus

Vårljus är inspirerande.

Träd och skuggor.

Husprofil på husfasad.

Människoprofil.

Vidgad vy.

Det är underbart med vårsol och skuggor. Eller hur?

Ha en bra dag allihopa och måtte solen lysa på er!

.

Vårljus:
Då blir det fint som snus med ljus och hus

Vårsolen lyste varmt och fint i går, fast luften den var kylig. Men det blir ett ljus jag inte kan motstå. Färgerna återvänder till världen och husen visar upp sig i fina vårkläder innan trädens löv skymmer sikten. Går man dessutom på en bred gata öppnar sig sikten mot de vårljussköna byggnaderna. Det är inte bara jag som uppskattar det:

Laleh vet hur fint det är på vårens första dag.
Lyssna gärna, det är en fin låt.

Vackra vårhus i vackert vårhusljus med fina lövfria trädskuggor.

Ljusreflexer kan sätta liv i en tråkig miljö och förgylla promenaden, en lek till förnöjelse och vederkvickelse för både öga och själ.

Ljusets förnöjelse,  som här där gatan fått revben.

Ljuset kan också köra med mer raka rör än bara diskreta reflexer, som här där det är direkt ljus som skurit sig en väg mellan husen. Som gjort för svartvitt, det fanns inga intressanta färger.

När jag nästan var framme vid Vaksala torg och Uppsalas nya kulturpalats såg jag mannen som just var på väg ut ur skuggan, det enda rätta en sådan här vårdag.

Svartvitt? Nej, jag ville ha kvar de färgnyanser i bilden som ger den rätta känslan av upplevelsen. De skulle försvinna om jag gjorde bilden svartvit. Inte bara försvinna, de försvann, jag testade och det blev inte den bild jag ville ha.

Men, ok då, jag visar väl den också

Samma bild, men ändå en annan bild.

För att riktigt få fröjda mig i reflektioner gick jag närmare.

Sedan gick jag in.

Vad dom gjorde där förstår jag inte riktigt.