Man kan ju inte alltid lyckas
kanske kan man utnyttja det
och kalla det för "speciellt uttryck"
Jag tog ju några färgbilder i går i solskenet också. Det blev mest svartvit för världen var ju mest ljus och vit och mörka kontraster, och inte så mycket färger att fånga, tyckte jag. Men jag gjorde några försök, med färg och rejäl vidvinkel, en rejäl kontrast mot svartvitt och kort tele som jag körde mest med.
Det gick inte så bra. Om det nu berodde på kamera, fotograf eller motiv ska jag låta vara osagt. Det blev sådana där bilder som man direkt borde sortera bort för att de är hopplösa, men jag bestämde mig för att försöka.
Det började bra, med två lutande träd och två människor, små i det öppna landskapet. När jag kom hem och tittade på bilden kändes det bara BLÄÄÄH! Urfrätt och igengrott. Men linjerna i bilden fanns kvar, och innehållet: relationen mellan träd och människor, så jag bestämde mig, jag struntar i att få snygg snö och himlen får bli som den blir.
Samma sak här, det fick bli som det blev
Små människor (det var meningen), skugga och åter några björkar. Relationer och förhållanden. men inte nödvändigtvis vackert.
Svartvitt då? Prövade det med, men då dog bilderna totalt i mina ögon.
.
Men vad nu då.....
Ja...vad nu då!!!!!!
Nåja, en skön promenad fick man i alla fall...suck.
(Ursäkta, jag har ju en egen blogg... :) Visst ja...
Men jag tycker att ettan är rätt fin med paret i fjärran....
Mvh Lena
Nu ska jag kanske gå och se om jag har några gamla pepparkakor
Och varsågod, du får gärna nalla på min blogg; det finns plats....