Våren är här, jag har bildbevis

 När jag kom hem idag och tittade på baksidan av huset där jag bor såg jag hur de stack upp, bevisen på att det är vår. Gick in efter kameran, satte på makrot och la mig pladask framför de små.

Ja vad ska man mer säga...

... det är bara att ändra fokus lite och se vad man ser...

...former och ljus...

...en lek med ljus och rörelse...

...linjernas spel...

... upprepade former...

... subtila mönster...

...och två vitklädda...

En studie i krokus.

Bara blandade bilder
före och efter och lite till
kanske lite fredagsgodis
och hur jag mötte våren och kärleken

Ibland när jag gör i ordning blogg-bilder blir det bilder över som inte kommer med i bloggen av någon anledning, dom pasar inte i storyn, fantasin tar slut och orden sinar eller bara något annat som pockar på uppmärksamhet.

Den här veckan har jag samlat på mig några sådana, som får bli lite blandat fredagsgodis

Hur man glömmer en väska

När jag lämnade onsdagens fotofika gick jag inte raka vägen till stationen, för mitt öga fångades av det blåvita uppe bland det gamla uppe på Mariaberget, så då förvillade jag mig däruppe en stund, och märkte inte avsaknaden av väskan.

Väl uppe på berget hamnade jag på utsidan av berget och mötte våren och utsikten och ett kärlekspar

Utikt över staden och självfotografering

Kom sedan till Ivar Lo:s trakter och till parken som bär hans namn, och där som barn jag lekt. Det fanns en sandlåda redan då.

Nu lyste vårsolen fint och träden avtecknade sig på fasaderna. Jo det sitter ett vårligt kärlekspar där med(fixeringsbild).

Ett fasadfotoförsök blev det också.

Och här saknade jag plötsligt väskan...

...så då tog den storyn slut.

FotoFynd Före Fikat

 Innan jag gick och fikade var jag på annat fotografiskt ställe och åt lunch med gamla kompisar och fångade då utsikten över en vårlig stad.

På vägen till Hornsgatan passerade jag Slussen och där där passerade fler än jag

Och en del stannade och handlade

Det var lite fredagsstädning bland bloggbilderna

Trevlig helg!

Önskar jag, trädet och lille PEN.

"Kan du blogga om det här", sa Magister Bengt
"Javisst", sa jag.
Dagens Ellens-fotofika (utan Ellen)

Ellen hade fått förhinder inför dagens fotofika, hon hade stängt för inre uppfräschning; kan det ha varit tandborstning, tarmrensning och hjärntvätt? I alla fall hade nödläge uppstått, och då var Röda Korset den räddande ängeln, eller rättare sagt deras fik längre bort på gatan.

På vägen från Slussen höll jag ögonen på en skum, svartklädd figur som smög omkring på puckeln och fotograferade.

Men när jag kom till fiket hade han ställt sig i kön.

En fotograf från Knivsta och en från Ulvsunda

Klockan hade hunnit bli över tre innan jag kom dit, men Magister Bengt var försenad, så det blev ingen anmärkning. När han kom tittade han på bilder.

Den levande framkallningsroboten Micke och magister Bengt har hittat något intressant.

Det blev lite av "Riddarna kring runda bordet" idag.

Jag hamnade vid en bra plats vid bordet, mellan två trevliga fotografer. Till vänster stt Micke och drägglade över en bladare med extra ljus mattskiva.

Jag fick också titta. Det var en härligt ljus och fin upplevelse.

Till höger om mig hade jag Affe, en trevlig prick som alltid är trevligt att återse.

En finurlig tänkare.

Vadå, ska man inte ta porträtt med vidvinkel??

Claes och Torbjörn filosoferar över ett objektiv.

Får jag Godkänt, Magistern?

Bilder: Olympus PEN + 17 mm

När vårtid i vår tid blev dåtid i vår tid

Jag var ju ute i söndags och fångade in den suddiga våren, men då snubblade jag också på dåtiden, för plötsligt hamnade en sten framför min kamera och fick vara med i min lek med skärpedjupet.

Skärpedjupet är fortfarande litet, men framsidan av stenen är avsiktligt skarp. Frågan är bara hur bakgrunden ska se ut.

Med en liten annan vinkel blir intrycket annorlunda.

Bilden blev lite varmare när bakgrunden skiftade.

Sedan är det ju frågan om hur meningsfullt det är att bara fotografera små utsnitt av stenen, men det handlar väl mer om känsla än dokumentation.

Det finns två runstenar på den här platsen.

Här finns även den andra stenen med, oskarp i fjärran, så nu har vi fått med lite av miljön. Två moderna vita pinnar stör lite , men det är nutiden som gör sig påmind. Där slutar golfbanan.

Går man närmare den andra stenen står den omgiven av risiga buskage som väntar på grönskan

Men tittar vi från andra hållet ser vi att den här stenen är lite rödare i hyn.

Fortfarande är bakgrunden oskarp, men tydligare i konturerna. Den är längre bort på den här bilden och börjar få lite mer former.

Men jag har ju redan varit här!

När jag kommit så här långt i bloggandet kom jag ihåg att jag och lille PEN passerade här för ett tag sedan.

Då blev det så här. Med vidvinkel. 17 mm pannkaka.

Övriga bilder: 70-200 mm zoom, bl 4

När jag inte längre såg suddigt blev våren skarp

Jag var ju ute och gjorde ett hastigt nerslag i den oskarpa våren i söndags. Efter en stund skärptes synen och jag såg vårens former i all dess skarpa strukturer.

Som här: buskar som väntar på att bli gröna, står där, välkammade med mittbena.

Andra använder färg för att framhäva sin närvaro.

Det här gänget tar mer skydd i den kollektiva klungan, och blir sköna genom massverkan.

Men för mig som fotograf är det mer strukturen det handlar om, de bildar som en mönstrad vägg där de står bortom gärdet.