En alldeles speciell dag och en rejäl hårdbrömacka på slutet

I torsdags var det en alldeles speciell dag och inte minst då för min dotter. Det var dags att presentera resultatet av några månaders exjobbande. Examensarbete hette det på min tid, master's thesis har det blivit idag i internationaliseringens tecken. Men hon pratade svenska.

Det är svårt att fotografera någon som pratar, munnen har en tendens att pluta åt alla möjliga håll, men det ser man ju inte förrän efteråt och inte när man tar bilden. Två bilder som blev någorlunda hittade jag i alla fall.

Den ljusstarka bilden från projektorn gjorde det inte enklare heller, jag ville ju inte ha dem helt utfrätta

Vad det handlade om?

"Tribological properties, composition and microstructure of tribochemically deposited coatings"

Det var mycket bilder i presentationen, men det var inga vanliga kameror hon använt, utan elektronmikroskop, röntgeninterferometrar å såna grejor. 

Jag övergick till att fotografera publiken i stället (jo jag lyssnade också, men jag hade ju redan läst rapporten, så jag hade en hyfsad bild av vad det handlade om).

Lillebror (men han är inte så liten längre) upptäckte att jag fotograferade, så han tittade på mig istället.

Här verkar ju alla lyssna, utom en. Det är opponenten, han kanske sitter och är nervös.

Lyssnar...

När det är över är det skönt med en kopp te...

Grattis Eva-Brita!

... och koppla av  tillsammans med kompisar i institutionssoffan.

När vi kom hem till henne hade Calle blivit hungrig, så han gjorde sig en rejäl smörgås på hårt bröd...

...och det får bli slutvinjetten på en alldeles speciell dag.

Och för  en gångs skull har jagINTE använt min lilla Olympus.

Ett gyllene slott i fjärran såg jag idag...

Det var varmt när jag gick hem idag, dvs. inte  luften som drog snålkallt, men ljuset strax före skymningen och plötsligt såg jag ett gyllene slott som lyste i fjärran. Bara att hala fram kameran ur fickan.

Tittade jag åt andra hållet var det mest himlen som var gyllene...

...bara att tacka och ta emot...

...och lyfta kameran mot citronfromagen där uppe i skyn

Ja, jag vet, man ska inte fota flygplan med vidvinkel.

Siktade också mot uppstickarna i omgivningen...

... det gamla tornet...

...och det nya som växer hela tiden.

Efter ett kort men intensivt färgfyrverkeri var skönheten som bortblåst. Tur att jag inte gick fem minuter senare (eller tidigare) från jobbet, då hade jag missat allt.

Några sköna minuter i Kista med

Olympus PEN + 17mm

En snabb visit på Söder, via Slussen, fika på "Ellens", och så väntan på tåget hem

Jag gjorde en liten utflykt på eftermiddagen  i går, och eftersom jag landade med tunnelbanan vid Slussen kunde jag inte undvika att dra en repa genom vindlingarna, och hamna i ett välkänt fotohörn.

Lite "pang på" bara, i min vardagliga "gå-till-jobbet"-stil, en liten PEN-teckning.

Saltsjöbadståget rullade in precis när jag passerade, och folket på perrongen började röra sig...

...och när jag kom ner var det folk överallt...

...på väg någonstans.

Stanna till och vänta in motiven? Nej, jag var på väg och var mer fikasugen än fotosugen.

På Ellens satte sig Mats i det sköna vårljuset och lät sig bli fotograferad.

John-Erik studerade en gammal bok med fina bilder.

Och i andra änden hade Micke fått en ny gammal kamera i händerna...

... medan Ulf undrar om det är något kaffe kvar.

Sedan tog jag tåget hem från Södra station.

Jag fick vänta. Det gjorde de på andra perrongen också.  Förseningsorsak:"Tågkö". Det var ett nytt ord för mig. Men min väntan blev inte så lång, mitt tåg vara bara fyra minuter sent. Det var värre för andra.

Hotell i aftonljus

I gårdagens blogg utlovade jag några aftonbilder av det uppåtsträvande hotellet.

Så här reste det sig framför mig när jag promenerade hem igår.

Mina tidigare bilder av hotellbygget har ju inte varit från detta håll. Det är ingen djupare tanke bakom det, utan bara tillfälligheternas spel, hur ljus och motiv har sett ut när jag passerar.

Men man kan nog säga att det är svårare att få till vinklarna från det här hållet. Ericsson och andra jättar står i vägen och hindrar vyerna.

Och det blir lätt konstiga vinklar när man vinklar vidvinklar uppåt.

Kanske ska man satsa på speglingar i stället, fasaden verkar som gjord för det.

När jag passerat bygget vandrade jag in i mörkret i bakgrunden, och fotograferade mörka vattenpölar, men dom hamnade i bloggen redan i går.

Som vanligt gå-till-jobbet-kameran PEN + 17 mm pannkaka.

Vad är meningen med att gå till jobbet?
Det måste vara att fotografera på vägen
-En odyssé till vårpölens ära

Den låg så skön och vacker där i vårsolens ljus, så jag var tvungen att börja dagen med att fånga den. Mer en sorts komposition än en snödriverest, kan jag tänka mig.

Men sedan kom jag inte så långt innan jag insåg att nu hade verkligen vattenpölarna slagit ut i full blom.

En sådan där snapshotsvattenpölskomposition en passant, så att säga.

Uppe på smågatorna (ja uppe, två uppförsbackar krävs för att komma hit) råder hastighetbegränsningar.

40 km/h och så 40 knop i vattnet?

Med rätt underlag behövs inte så mycket vatten för att få en spegling.

Och så sticker det där växande hotellet upp sin skalle igen. Det är visserligen en motorväg och ett bullerplank emellan, men det lyckas ändå spegla sig i pölen.

Så gick dagen...

...och när jag gick hem hade molnen lättat och hotellbygget var vackert i aftonsolen, så det blev en rad bilder där också, men det spar jag till ett annat inlägg, så jag kan hålla mig till pöltemat här.

Ljuset var på väg att sina när jag gick hem och pölarna hade blivit mörka och spännande.

Samma pöl som på föregående bild, men åt andra hållet .

Och i morgonens fartbegränsningspöl verkade det hända spännande saker.

Även här verkar det vara något på gång.

Kvällsmörkret sänker sig över hus och pölar.

Tänk vad vattenpölar kan vara spännande! Det gäller bara att ha fantasi.

Vattenpöls-snaphots från idag med

Olympus PEN EP-1, 17 mm, handhållet