Tar en promenad på gruvområdet
för att se om jag hittar något spännande
Silvergruvans dagar, del 5

Till första sidan av berättelsen

Vi skildes åt vid Lillgruvan i förra avsnittet av berättelsen, så då är det logiskt att fortsätta berättelsen där. (Eller så hade jag inte inspiration att hitta på någon mer spännande inledning.)

Ut ur stugan tittar modern...

...medan jag vandrar vidare...

...och passerar några som får välbehövlig vila.

Ponnyridning är populärt.

Men titta här!

Hovdamerna är ute och går (ja, det är två!) och har kommit ända till Lillgruvan. Kanske är Sala inte så dumt i alla fall.

Själv går jag åt andra hållet, mot Herr Stens botten. Här bröts mycket silver under gruvans storhetstid på 1500-talet, under Gustav Vasas regering.  Efter stora ras mot slutet av seklet finns bara ett stort hål.

Idag har hålet börjat användas igen, av äventyrslystna gruvbesökare. Delar av höghöjdsbanan syns på bilden. Under den här helgen var inte den öppen så ingen gick på hängbron.

Men när jag gick ner i Herr Stens botten såg jag något uppe bland träden. Vad gör dom där?

Linbanan var igång.

Fri åkning för den som betalt inträde, bara att ställa sig i kö.

Här kommer någon svävande.

Framme!  Nu gäller det bara att få tag i repet och hala in sig. (Hon lyckades, för hon hänger inte kvar där.)

Action-foto är inte riktigt min grej, så jag går vidare, men sista bilden tycker jag blev lyckad i alla fall.

Röksignalerna lockade mig hit.

Tjärved i fyrfatet. Hissen ner i gruvan i bakgrunden.

Tjärbränning alltså.

Inte i någon stor skala, men här börjar det komma lite tjära.

Återvänder till marknadsgatan.

Hovdamerna har blivit riktigt folkliga och roar sig med att kasta prick med hästsko. Jag är riktigt nöjd med att jag lyckades fånga hästskon i flykten! Klicka på bilden så syns det bättre (gäller ju de flesta bilderna).

Dagen drar mot sig slut...

...och perukerna får vila över natten.

I morgon är det en ny dag, men först är det kväll.  Pubkväll.

Vad gör barnen och vad gör dom med barnen
- bäst vi går till Lillgruvan och tittar efter
Silvergruvans dagar Del 4

Till följetongens början

Det finns ju barn vid gruvan också, men även om temat för helgen är peståret 1710 så är nog barnen här och nu och roar sig vid Lillgruvan. Så vi går dit.

Där hittar vi mor och dotter som vilar sig utanför timmerkojan. Det var en varm dag.

Barn brukar gilla fiskdammar, och det kan man ju ordna med ett lakan mellan boningshuset och fähuset.

Vinst varje gång, eller ska vi säga napp varje gång, är ju inte så dumt.

Jag har alltid undrat vad som finns bakom det där skynket vid fiskdammen, men här var ju skynket så lågt att Långe Jan kunde titta över kanten.

En hängmatta! Det hade jag aldrig kunnat gissa att det skulle vara.

Vi vandrar vidare. Vad gör dom med barnen?

Ansiktsmålningen var populär.

Både konstnär och barn behöver tålamod.

Och vara stadig på handen behöver man nog vara.

Bland stenhögarna hittade jag en nymålad stenletare.

Gruvans geolog har mineralletnningsturer med barnen. Helst ville han hitta pyrit. Kattguld alltså, och lite hittade han. Men allra helst riktigt silver förstås, det är ju en silvergruva. Men silvret ligger inte och dräller så, vare sig här eller i gruvan.

Den glade pyritletaren får avsluta dagens inlägg.

Undrar vart jag ska gå i nästa inlägg...

1700-talsdansarna underhåller hovet,
men varifrån kom Lindy-hopparen?
Silvergruvans dagar del 3

Början på följetongen

Hovfolket som är på spaning i Sala måste underhållas så att de får ett gott intryck av stadens nöjesliv och stadens borgerskap kommer till gruvan för att visa att de behärskar de senaste modedanserna från kontinenten.

Dansmästarinnan med kavaljer leder här dansarna i promenaden...

...innan man börjar rotera i små ringar...

...och plötsligt upplöses ringarna och de står på rad framför hovpredikanten som ser nöjd ut. Förstora bilden, så syns leendet.

Det verkar som att hovets representanter uppskattar borgerskapets förmågor, och här har självaste friherren gett sig in i dansen.

Här har man fått med ännu fler i dansen, hovpredikanten, åskådare från 2000-talet (hur nu det gick till) och till och med en Lindy hop-dansare!

Och plötsligt...

Var kom dom ifrån? Två förlupna Tour de France-deltagare som trampat baklänges till 1700-talet?

Nu blev det så konstigt, så jag tror vi säger adjö för denna gång.

Fortsättning följer...

HOVFOLK OCH SLÖDDER
Silvergruvans dagar, del 2

Början på följetongen

Det är lördagen den 14 augusti 2010, men samtidigt är det år 1710, hur nu det går ihop. Jo, det är Silvergruvans dagar vid gruvan i Sala, och temat är hämtat från peståret 1710, när pesten brutit ut i Stockholm och hovet sökte sig till en säkrare plats. Det fanns nämligen en uppfattning om att röken från gruvan skulle hjälpa mot pesten.

Men först kom några personer från hovet för att se om Sala skulle duga för änkedrottningen och de övriga kungliga. Kungen var ju sedan länge utomlands.

Här kommer de utsända vandrande längs marknadsgatan.  De förnäma damerna promenerar längs stånden och viftar bort gruvarbetardoften med solfjädrarna.

Bergmästaren tar emot de celebra gästerna framför Drottning Kristinas schakt och hälsar dem välkomna.

Hovfolket förfäras lite över slöddret som samlats och blir lite tveksamma. Kan detta vara en bra plats.

Bergmästaren lugnar dem, och menar att det är slödder från en annan gruva. "Sådär ser inte vår gruvdrängar ut. De är ordentliga och skötsamma.

De fina herrarna, friherren och hovpredikanten, diskuterar vad de ser. Hur är det med gudligheten här?

Nämen usch, det är väl aldrig så att de bedriver hor?

Bergmästaren lugnar dem, och förklarar att det är ordentligt folk som bor i Sala och friherreparet tar plats på podiet.

Bergmästaren är mån om att de kungliga skall komma till staden,  han räknar ju med att en del pengar ska trilla ner i hans egen ficka.

Här ser ju friherren och hans fru ganska nöjda ut.

Till nästa avsnitt

Människor och gruva byter skepnad
tiden backar några hundra år
Silvergruvans dagar kan börja

Lugnet har sänkt sig över silvergruvan efter en intensiv helg 200 år bakåt i tiden, i skuggan av pestens utbrott i Stockholm, en varm och solig helg, svettig, intensiv och rolig. Fortfarande lite trött och med gruvdamm under naglarna, men nöjd och glad blickar jag tillbaks.

Kläder ska provas för att folk ska bli fina. Här är det gruvans geolog som skall kläs upp för att kunna presenteras för hovet som är på väg till Sala.

"Det där blir blir ju bra"

Marknadsstånd skall byggas.

Det kommer nog att bli varmt, bäst att ladda upp med dricka.

Dags att byta skepnad

Korsetter ska snöras, och hår ska sättas upp. Själv iklädde jag mig en enklare dress.

En hovpredikant växer fram

Även de yngsta deltagarna behöver byta om

Men jag undrar förstås om en friherre från kungliga hovet i Stockholm bytte blöjor på 1700-talet, för det är ju dit vi är på väg.

Innan de vågar sig ut bland det enkla folket vid silvergruvan stämmer de upp en psalm, för att ha Guds beskydd. Kan Sala verkligen vara en plats som lämpar sig för de kungliga, det är det som skall undersökas. Röken som stiger upp ur gruvan sägs vara skyddande mot pesten som härjar i Stockholm. Men hur är det med befolkningen?

Silvergruvans dagar kan börja!

Fortsättning följer...