Tar en promenad på gruvområdet
för att se om jag hittar något spännande
Silvergruvans dagar, del 5

Till första sidan av berättelsen

 

Vi skildes åt vid Lillgruvan i förra avsnittet av berättelsen, så då är det logiskt att fortsätta berättelsen där. (Eller så hade jag inte inspiration att hitta på någon mer spännande inledning.)

 

Ut ur stugan tittar modern...

...medan jag vandrar vidare...

 

...och passerar några som får välbehövlig vila.

Ponnyridning är populärt.

 

Men titta här!

Hovdamerna är ute och går (ja, det är två!) och har kommit ända till Lillgruvan. Kanske är Sala inte så dumt i alla fall.

 

Själv går jag åt andra hållet, mot Herr Stens botten. Här bröts mycket silver under gruvans storhetstid på 1500-talet, under Gustav Vasas regering.  Efter stora ras mot slutet av seklet finns bara ett stort hål.

Idag har hålet börjat användas igen, av äventyrslystna gruvbesökare. Delar av höghöjdsbanan syns på bilden. Under den här helgen var inte den öppen så ingen gick på hängbron.

 

Men när jag gick ner i Herr Stens botten såg jag något uppe bland träden. Vad gör dom där?

Linbanan var igång.

Fri åkning för den som betalt inträde, bara att ställa sig i kö.

 

 

Här kommer någon svävande.

 

Framme!  Nu gäller det bara att få tag i repet och hala in sig. (Hon lyckades, för hon hänger inte kvar där.)

Action-foto är inte riktigt min grej, så jag går vidare, men sista bilden tycker jag blev lyckad i alla fall.

 

Röksignalerna lockade mig hit.

Tjärved i fyrfatet. Hissen ner i gruvan i bakgrunden.

 

Tjärbränning alltså.

Inte i någon stor skala, men här börjar det komma lite tjära.

 

Återvänder till marknadsgatan.

Hovdamerna har blivit riktigt folkliga och roar sig med att kasta prick med hästsko. Jag är riktigt nöjd med att jag lyckades fånga hästskon i flykten! Klicka på bilden så syns det bättre (gäller ju de flesta bilderna).

 

Dagen drar mot sig slut...

...och perukerna får vila över natten.

 

I morgon är det en ny dag, men först är det kväll.  Pubkväll.