I prästgatans vimmel - nä det fungerar inte längre...
...och det här svåra med fotografering i gatumiljö

"I prästgatans vimmel" heter det i visan, men det fungerar inte längre. Oftast ser det ut så här på prästgatan numera, vimlet har flyttat på sig.

Det gör det enklare att fotografera, inga människor i vägen, det enda svåra är ljuset med de stora kontrasterna i gassande sol. Nu la jag inte ner något jobb på det i den här bilden, jag ville bara visa på det frånvarande vimlet.

Vimlet hittar man på Västerlånggatan, parallellgatan lite längre ner.

Färg eller svartvitt? Det är alltid frågan. Här ville jag fånga det röda och sms:andet.

Här däremot fyllde färgen ingen funktion och svartvitt ger en bättre bild av det jag såg när jag gick där.

Vad bra att han till höger vred på huvudet när han passerade.

Vi som accepterar Euro.

Det behövs bara tre personer så är gatan (nästan) blockerad. Det hade varit mycket enklare och snabbare att gå i Prästgatans frånvarande vimmel. Men nu ville jag ju konfrontera mig med vimlet och se om jag kunde hantera det. Fotografiskt.

Guld och silver...

Här är det i alla fall lite luft mellan människorna.

Pojken i hörnet.

Inga fötter fick han heller.

Så var det det där med färg och svart-vitt igen.

Damerna dras till det innehållsrika skyltfönstret med ett myller av föremål och speglingar. Jag kunde förstås ha låtit bli att ta med det solbelysta Riksdagshuset och gjort bilden ljusare, men jag ville ju ha med gatumiljön också.

Med färg får jag fram en del av det jag såg. Världen är inte enbart svart-vit.

De något yngre damerna vid nästa skyltfönster tittade på andra saker.

Usch, vad svårt det är.

Olympus PEN + 17 mm.

Dom snackar om 6 x 6. Det är 36 så det är väl inget att snacka om. Men vad är det då jag hittat i garderoben? Ett lik?

Ja den dök upp på en hylla i garderoben, och där har den nog stått sedan jag flyttade hit. Var den stod tidigare kommer jag inte ihåg.

Hm, behöver nog titta närmare på den.

7.5 cm, ja det kan ju vara skoj att veta.

Och där var det en liten skjojig grej att trycka på.

Med lite tur säger det klick.

Man kan titta in i den också och då speglar sig världen.

Och så här ser den ut.

Inte så proffsig av namnet att döma.

Det är nog 47 år sedan det var film i den senast.

Jag trodde jag hade tröttnat på att fotografera
men så kom jag till en slänt och då var det kört

Jo, det kändes faktiskt så i går (eller var det förrgår) när jag gick hem från jobbet, att jag hade tröttnat, att all lust var borta, att alla motiv var slut, att jag gått den här vägen så många gånger att det inte fanns något mer att fotografera. Ögonen såg inget längre, bilderna var slut. Vad ska jag med en kamera till? Släng skiten!

Jag sneddade över en parkeringsplats och var sedan tvungen att gå upp för en slänt.  Det blev ett abrupt uppvaknande, ljuset föll på slänten och bara skrek "fotografera mig!!" Så fick jag då besvära mig med att ta  upp kameran ur ryggsäcken, jag insåg att jag inte skulle kunna komma undan.

När jag kommit hem och dragit i några spakar blev det så här.

Precis så varmt och torrt kändes det i eftermiddagssolen och precis så hotande kändes regnmolnet som jag ville hinna hem före.

Men det kändes ändå inte rätt. Ögonen protesterade: "Det var inte det där vi såg!" Så det blev ett nytt försök.

"Hm, hyfsat", tyckte ögonen, "men bättre kan du".

Nej, jag kan inte, men det var det ljusa och fina som väckte mig.

Sneddade genom skogen. Vägen svänger så skönt. Lyktstolpen är sned, det är inte fel på objektivet.

Men hur många sådana här bilder finns det i konst- och fotohistorien? Väg svänger och försvinner i fjärran. Hötorgsfoto? Lite bättre blir det tack vare de båda stenarna. Det är nog dem bilden har att tacka för att den får vara med och leka.

Ljuset i fjärran, lika uttjatat det med, men ändå lika vackert när man kommer gående.

Jo, lite "blurrad" är den. Erkänner.

Och plötsligt...

... dyker en installation upp vid vägkanten. Geometriska former i försommargräset. Men det var inte konst. Jo förresten, väg- och vattenbyggnadskonst.

Men nu är regnmolnet riktigt hotande. Är Tor på gång med Mjölner kanske?

Jag klarade mig torr ända hem. Regnet föll någon annanstans. Och fotolusten var tillbaks.

Olympus PEN+ 17 mm pannkaka

Två minuter kvar till tåget kommer,
så jag hinner plocka fram kameran

Det är sommarkväll och varmt och skönt och snart kommer tåget, men inte på det här spåret.

På andra sidan perrongen  rullar tåget in

De sista resterna av glassen slickas upp...

...och man gör sig redo att kliva på...

...men det var visst några som skulle av också

Men sen kan man knö in sig bland cyklar, väskor och medresenärer...

SLUT.