I prästgatans vimmel - nä det fungerar inte längre...
...och det här svåra med fotografering i gatumiljö

"I prästgatans vimmel" heter det i visan, men det fungerar inte längre. Oftast ser det ut så här på prästgatan numera, vimlet har flyttat på sig.

Det gör det enklare att fotografera, inga människor i vägen, det enda svåra är ljuset med de stora kontrasterna i gassande sol. Nu la jag inte ner något jobb på det i den här bilden, jag ville bara visa på det frånvarande vimlet.

Vimlet hittar man på Västerlånggatan, parallellgatan lite längre ner.

Färg eller svartvitt? Det är alltid frågan. Här ville jag fånga det röda och sms:andet.

Här däremot fyllde färgen ingen funktion och svartvitt ger en bättre bild av det jag såg när jag gick där.

Vad bra att han till höger vred på huvudet när han passerade.

Vi som accepterar Euro.

Det behövs bara tre personer så är gatan (nästan) blockerad. Det hade varit mycket enklare och snabbare att gå i Prästgatans frånvarande vimmel. Men nu ville jag ju konfrontera mig med vimlet och se om jag kunde hantera det. Fotografiskt.

Guld och silver...

Här är det i alla fall lite luft mellan människorna.

Pojken i hörnet.

Inga fötter fick han heller.

Så var det det där med färg och svart-vitt igen.

Damerna dras till det innehållsrika skyltfönstret med ett myller av föremål och speglingar. Jag kunde förstås ha låtit bli att ta med det solbelysta Riksdagshuset och gjort bilden ljusare, men jag ville ju ha med gatumiljön också.

Med färg får jag fram en del av det jag såg. Världen är inte enbart svart-vit.

De något yngre damerna vid nästa skyltfönster tittade på andra saker.

Usch, vad svårt det är.

Olympus PEN + 17 mm.

2010-07-03 20:01   EGW

Jag tycker också att riktigt gatufoto är svårt, svårare än man kan tro. Du har bestämt hållit kameran lite snett i den sista bilden på Västerlånggatan? Det är en sådan där typiskt svår grej. Om det inte är avsett som dogmafoto kan man gott kosta på sig att räta upp en sådan bild, tycker jag.

När det gäller färg och svartvitt, så är Gamla Stan rätt tacksam att avbilda i färg. Putsen i husfasaderna reflekterar ett varmt ljus, egentligen lätt rödstickigt, men så lite att man bara tycker att det är fint.

En utmaning för fantasin att föreställa sig den tid när också Prästgatan vimlade!

Besvara