Den där trappan har jag passerat förut
eller "på väg till Ellens"
eller "Slussen igen"

På väg till Ellens passerade jag Slussen och valde vägen "down under" på väg från tunnelbanan. Inte närmaste vägen, men det var inte det som styrde. Här passerade jag en viss trappa, ofta värd några snabba bilder på vägen. Så även denna gång.

Här skymtar vi trappan till höger. Det blir varannan färg på de här bilderna, för jag valde det utförande som gav rätt uttryck åt respektive bild. Som jag såg det.

Den här fick bli svartvit, för färgen tog bort stämningen. Ögonen styrdes fel.

Det passerar mycket folk i trappan, det gör den spännande.

Här valde jag att behålla färgen, för att sätta flickorna i centrum. De kom bort lite i svartvitt som jag först trodde skulle vara bäst.

Möte i trappan, när jag var på väg upp.

Här var rörelsen viktigast och den kom bort lite i färg, tyckte jag.

Här fotade jag killen som stod och spanade, och påpassligt kom en tjej och kompletterade bilden.

Den här dog utan färg. Det ville jag inte.

En trappa, med mina högst subjektiva kommentarer...

Olympus PEN+17 mm

För en gångs skull kunde jag komma till Ellens.

Såsongens sista träff på Ellens, men för mig var det första gången sedan i höstas.

Jag låter bilderna tala för sig själva.

Magister Bengt verkar förtjust över att hitta en "reserverat"-skylt på sin plats, när han kom.

Här har han fått sitt kaffe och pratar om Garda.

Glädjen av att ha en Minister i sin hand.

"Det var han"

Ögonkontakt. Urfrätt bakgrund? Ja, jag vet.

Hade dom varit 50 år yngre hade det nog varit spelkonsoller dom fingrat på.

Hej Krister!

Här demonstrerar Bengt hur man fotograferar med en digitalkamera med genomsiktssökare.

Stereo-foto?

Plötsligt började snacket gå om pressad tri-x, 3200 ASA, grovt korn, hårda kontraster och 70-tal, så jag kopplade på kamerans Art-filter (nu har jag läst på, art står inte för art utan för artistic).

Artistic herr Borg.

"Hatten i fönstret"

Oj, vi var visst många.

Alla bilder: Olympus PEN+17 mm

fyra fina fotografiska fyrkanter fångar fyra fina former

Det var ju den hastigt hopkomna alliterationen som styrde ordvalet, så ta inte detta för alvarligt, men bilderna är fyra och de är kvadratiska. Inte dagsfärska, de är från i går eftermiddag när jag mötte en gul tuva och spontant tänkte: kvadratiskt.

Sagt och gjort (nja, tänkt och gjort, borde det vara).

Gick några steg till och kom in i den lilla dungen...

...och där står några träd. Här är ett av dem. Också kvadratiskt, annars hade  motorvägen synts till vänster. Den är nära, så det är ingen lugn och tyst dunge, mer en fröjd för öga, än för öra och näsa. Motorvägsdoften sprider sig ibland.

Och en bit bort hade någon gjort en installation.

Fendert i betong, kan det vara något? En ganska tråkig plats, men det finns ändå kompositioner att hitta.

Och här är motorvägen nära!

Åsså var det slut på kvadraterna för denna gång.

Jag ljög. Men det visste jag inte. Solen hade flyttat, så de imaginära är fortfarande det. Men det syntes nya vinklar.

Naken, utan kamera trodde jag mig vara i morse, när jag inte hittade den i ryggsäcken. När jag skulle gå hem fanns den där. Märkligt. Så av min saknad blev det en lögn i förra blogginlägget. Alltså hade jag kamera när jag gick hem, samma kamera som jag inte hade på morgonen, fast jag hade den.

Gick samma väg hem som den nyupptäckta från morgonen, för att se om de imaginära bilder jag uppfattat fanns kvar. Givetvis var dom inte det. Solen hade flyttat sig och med den ljuset. Eller är det vi som rört oss. Vi är inte längre universums centrum, det ändrade ju Gallileo och grabbarna på.

Nu fick jag fånga bron i en annan vinkel. Förstora gärna så syns sommaren tydligare.

Som ett inlägg i diskussionerna om färg kontra svart-vitt och de olika uttrycksmöjligheterna kommer samma bild igen, men färglös.

Samma bild, men ändå inte.

Vänd åt andra hållet blev ljuset ett annat och det svartvita känns naturligt.

Här tycker jag inte att den borttagna färgen skulle tillföra något till bilden.

En bit bort lös solen på det nysprängda berget

Lite längre bort kunde jag konstatera att morgonens målare inte hunnit med hela bron.

Och det får bli slutet på dagens betraktelse.

Gick naken till jobbet idag, glömde kameran:
imaginära bilder eller gammal skåpmat?

Undrar var kameran är, trodde den låg i ryggsäcken, men inte gjorde den det när jag kom fram till bron och såg en bild, en knäböjande målare som strök färg, placerad i fin vinkel mot räcket.

Den ligger nog (ja ganska säkert) kvar där hemma

på skohyllan eller så...

...men vad gör man då...

...kanske hittar på...

Här har jag inte hittat på, utan hittat gammal skåpmat, ett ofullbordat blogginlägg från häromveckan, när jag gick samma väg men vek upp i skogen efter bron, och gick på regnvåt mossa.

Men nu fortsatte jag och gick en väg jag inte gått förut (nytillkommen efter vägbyggen), tråkig gångbana parallellt med stora bilstråket. Men det jag upptäckte var nya vinklar och jag såg imaginära bilder dyka upp, hus som stack upp ovan trädens lövkronor, likt tornen på en medeltida borg, undersidan av en bro jag bara gått på, trappor med spännande vinklar, en hittills okänd gångtunnel. Där finns mängder med otagna bilder, ännu bara imaginära.

Tråkig väg med fina fotovinklar, måste jag gå igen. Med kamera.

Som surrogat, mera skåpmat:

Våta hällar gick jag också över, den där andra dagen...

... och som tur är fanns en vägvisare som pekade åt rätt håll...

...men den finns inte kvar (har gått där igen och då var den borta).

Nerför gick jag på gammal väg - kanske kvar från den militära tiden.

Här gick förut  ett eljusspår genom tallskogen, som var fint att följa...

...idag är det istället brant stenkant ner till asfalten och blöt vegetation att kryssa igenom