In i skogen, den ibland besvärliga, gårdagspromenad, del2
Från det öppna landskapet i förra inlägget och dess stora öppna ytor och svepande linjer, begav jag mig in i den snåriga skogen, som kan vara fotografiskt snårig, även om den inte är så för vandraren som bär på kameran.
Här hade snåren fått en extra snårighet, i form av ett stort insekts-BB.
Den lilla kröken på stigen, och inte minst de små stenarna, tycker jag gör mycket för bildens komposition. Det är sådana små detaljer som kan skilja en bild från en ren avbildning, enligt mitt tycke, eller så är det bara min stil. Möjligen ska vi räkna även det lilla röda i vänsterkanten dit.
.
Buske med insektsfilter, det har jag nog aldrig använt förut.
Men skogen var det, den ibland besvärliga. Det är ju inte alltid man har en stig till sin hjälp, och då tänker jag inte på promenerandet, utan på kompositionen. Skogar kan vara snåriga, även fotografiskt.
Här är det raka rör, så att säga. Jämnt ljus och en stig rakt in i bilden. Enkelt, men kanske tråkigt.
Inne i skogen kan ljuset vara både vän och fiende, ljusfläckar som "gör" bilden, men också försvårar exponeringen.
Mörkt eller ljust, kontraster eller urblekt?
Eller svartvitt.
En nästan svartvit bild. Det finns en gnutta färg kvar.
En krök och några stenar, men inte minst en försvinnande väg.
Vad finns bakom kröken?
Samma motiv, men en annan exponering. Vad som skilde dem åt har jag glömt.
Vi får väl ta dem som en illustration av skillnaden i uttryck mellan färg och svartvitt.
Skogens kontraster. De som är så besvärliga.
Det gäller att balansera ljuset rätt. Såhär kanske? En fråga om tycke och smak.
.
Ibland kan man låta själva kontrasterna bli motivet.
Det kan fungera i färg också (samma bild som ovan)
-affe
Tack/J-O
Färgbilderna gav mest här.