Ibland känns bilderna mest misslyckade,
men då får man väl skylla sig själv
Egentligen borde jag väl inte publicera bilderna, när jag inte alls är nöjd, men jag tänker att jag kan lära mig något av misslyckade bilder också. Sedan är det alltid fråga om vad som räknas som misslyckande, och nu tänker jag på bilder som inte blev som jag ville, som inte fångade det jag såg eller något åt det hållet. När man dessutom är ute på jungfruresan ned ett nytt objektiv gäller det ju att komma ihåg vilka bilder man tog för att bara testa, och vilka man tog för att ta en bild. Och det gör jag inte...
Jag har gett mig på det här motivet flera gånger, men aldrig hittar jag riktigt det jag vill, bilderna visar inte vad jag ser på platsen. Jag har ju ingen färdig bildidé, jag prövar mig fram. Nu prövade jag med 9mm vidvinkel, så då får jag skylla mig själv. Det är ju perspektivmässigt besvärligt.
Här bestämde jag mig för att testa objektivets närgräns och jag lyckades få autofukusen att fastna på rätt ställe. Det röd timmerhuset i bakgrunden är OK, men det där lutande moderna bygget till vänster blev ju ganska anskrämligt. Det kanske inte gör något, det är ju inte någon central del av bilden som ju har ett överdrivet perspektiv. Men man ser i alla fall att rören är ihåliga.
Den här gillar jag till stora delar, även om den inte är helt fullgången. Eller så bestämmer man sig för att det är charmigt med sneda hus. Eller så väljer man andra motiv i bakgrunden, berg till exempel är inte lika känsliga, om det inte finns för mycket lutande träd på dem.
Blä...
Det var inte så här det skulle bli...
Jag har tagit de här bilderna med min Olympus PEN och de t innebär att jag använder kamerans display för att komponera bilderna och det jag se nu efteråt, är att en del av den teknik jag utvecklat för att hålla kameran med 17 mm-pannkakan inte fungerar med 9 mm. Vid några av ovanstående bilder skulle jag behövt lägga mig raklång på marken för att se vad jag höll på med och sådana kläder hade jag inte på mig.
Jag kommer givetvis att sätta objekivet även på G2:an och se hur det fungrar, där har jag både sökare och vridbar skärm.
Länge sedan någon satt här och hejade!
Här är det också snett och vint, men det gör inte så mycket, det förstärker nästan det fallfärdiga uttrycket.
Den här typen av motiv är inte lika känsliga för förvrängningar, lutande träd väcker inte samma uppmärksamhet som lutande hus.
Jag gillar att kombinera två motiv i ett med hjälp av vidvinkeln. En förgrund och så något annat i bakgrunden. Givetvis finns det häftigare kombinationer än denna, men nu var det ju testfotografering det handlade om.
Några trän som lutar, än se'n då. Lite får man stå ut med.
Ok, då, jag skulle ha ställt mig på knä, smutsat ner byxorna och hållit kameran rakare. Då hade nog även armbågarna blivit smutsiga, om jag känner mig sjäv rätt, eller kanske hela magen. Får som sagt skylla mig själv som inte löpte linan ut.
.
Jag hade en bild som jag var otroligt missnöjd med så jag lät den bara ligga i en mapp på datorn.... Efter några månader såg jag bilden igen som miniatyr i datorn, och jag tänkte.....Vem tusan har tagit den vackra bilden??
Klickade på den och såg då att det var min bild som jag var så missnöjd med.
La ut den i bloggen, och fick massor med positiv feedback. La då ut den i mitt album på FS och är faktiskt en av mina mest kommenterade bilder! Så ....smaken är som baken....den är delad....!
Ha en riktigt fin helg!
Mvh Heléne
Roligt att du gillade. Tack
/j-o
//Ewa
Med vänlig hälsning
Jag bryr mig inte så mycket om regler, för jag kan nästan inga, jag har alltid tyckt det är tråkigt med kompositionslära å sånt, jag litar hellre på mina ögon. Jag är nöjd när jag tycker resultatet ser bra ut.
Jag måste säga att jag gillar dina bilder , varför? - spelar det nån roll? eller blir de bättre om jag lyckas förklara? Gillar dom helt enkelt ...
Ha en underbar helg
Tack för kommentaren.
/J-O
/Torbjörn
Och bilden: jag kanske återkommer med andra byxor, så jag kan smutsa ner knäna - mer grodperspektiv...