I dag bara 45-åriga bilder

När pappa fått magen hoptråcklad tre gånger och lärt sig äta på nytt och kunnat arbetat tre år därefter, hade mina föräldrar knåpat ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa en sommarstuga. Det ändrade på sätt och vis både mitt och deras liv, ett riktigt lyft. Det första året efter köpet tror jag vi åkte dit varenda helg, hela året.

Man kan ju säga att jag började åka till landet i den åldern när andra ungdomar slutade åka till landet, för att i stället vara hemma med kompisarna.

Men jag trivdes med livet på landet. Grovarbete som kontrast till vardagen på reallinjens matematiska gren, den sista årgången på Läroverket innan skolan bytte namn till Gymnasium. Minns jag rätt började jag andra ring samtidigt som stugan kom in i mitt liv.

Det stod en stor  asp i vägen, så den tog vi ner. Inga moderna bullrande redskap, utan hederligt handarbete var det. Plötsligt upptäckte jag också en massa dold kunskap hos min far, t.e.x  när det gällde att fälla stora träd, men det är klart, är man uppvuxen i Hälsingeskogarna med en far (min farfar alltså) som tidvis jobbade i skogen så lärde man sig nog en del. Tyvärr har jag inte ärvt vare sig fars eller farfars händighet. Träslöjd var det absolut pestigaste skolämnet! Men grovarbete gillade jag. Det är jag på bilden.

Jag var mer en bokmal och plöjde mig genom boktravarna jag släpade hem från biblioteket, och här, i stugan hade jag ett eget rum och kunde ligga och läsa så länge jag ville på kvällarna. Det kunde jag inte hemma i vår lilla enrummare, där alla sov i samma rum och mina föräldrar var inga nattugglor.

De gräver för elektricitet, min morbror och min far. Tur att morbror hade mössa och pappa hängslen, så att det blev lite kontrast i bilden.

När den kom, elektriciteten alltså,  slapp vi fotogenlampor och fotogenelement och slapp framförallt en utkyld stuga när vi kom dit i midvinternattens hårda köld och stjärnorna gnistrade och glimmade. För här kunde man verkligen se stjärnorna, till skillnad från hemma i förorten. Och norrskenet, som kom på besök några gånger.

Mor och Cirsium Palustre.

Bilden, ett totalt urblekt dia,  fick bli svartvitt och behålla lite skräp och patina.  Kärrtistlarna frodades på de fuktiga  ängarna, nedanför berget där stugan stod. Jag tyckte de var fina, andra betraktade dem bara som ogräs.

Här är en av mina fastrar med till stugan (mitt i bilden). Kärran vi kör löv i var kvarlämnad av de tidigare ägarna och vi hade nog ännu inte köpt skottkärra.

Ett hörn av stugan kan anas uppe till höger. Där ser jag också min ryggsäck. Jag gick gärna långa skogspromenader, kanske inspirerad av en del av det jag läste, Harry Macfie, Albert Viksten,, Svante Lundgren och andra som skrev om skogar. Svante Lundgren förde också in den fotografiska aspekten i promenaderna, som snabbt blev längre än en vanlig skogspromenad.  Så småningom födde det också behovet av en systemkamera med spegelreflexsökare. I alla fall lät jag det födas.

.

2013-06-27 11:49   Lena Eriksson

Och nästa blogginlägg 40-åriga? :)

Kul och intressant att läsa och titta iaf...
/ Lena

Besvara

Svar från janolof 2013-06-27 11:57

Nja, det är inte säkert, då verkar det nog för organiserat och välordnat ;) Och så nya dia finns nog inte i den lådda jag gräver i nu...
Roligt att du gillar!
/J-O

Svara

2013-06-27 12:41   Otten

Intressant tidsdokument. Och kläderna!!!

Besvara

Svar från janolof 2013-06-27 17:20

Vad är det för fel på kläderna? Kanske inte årets mode, men....

Svara

Otten 2013-06-27 20:41

Jag sa aldrig att det var nått fel! Jag bara noterade en viss skillnad mot dagens trädgårdsmode.

Svara

2013-06-27 17:59   canic

En gång i tiden var tanter tanter, de hade hatt och kappa när de grävde i trädgården.
Kul med gamla bilder.

Besvara

Svar från janolof 2013-06-27 20:28

De som inte var med då, kanske inte kommer ihåg hur det var...

Svara

2013-06-27 20:59   Ewa Kirjavainen

Härligt inlägg , jag gillar nostalgi o fastnade extra för bilden på mor din, jättefin! //ewa

Besvara