Höstmanöver Del 2, vårt hem, i alla fall en plats för morgontoalett

Vårt hem för några dagar, men vi var nästan aldrig hemma efter denna första morgon.  I alla fall kändes det så. Här hade vi en lugn stund på morgonen efter cykeltolkningen i regn och kyla.

Vi bodde i tältet där bakom och här i dagsljus syns det ju tydligt. En natt senare, med höstmörker och ett tjockt heltäckande molnlager var det mörkt! Ljusdisciplin rådde så inget ljus fanns någonstans. Jag var ute en stund på natten, och gå ut gick  bra, men när jag skulle tillbaks lyfte jag ibland händerna trevande framför mig för att undvika träden  och jag tog små korta steg.

Till slut stannade jag till lite och tänkte att "nu måste jag vara framme snart", och sträckte fram en hand. Framme! Där var tältet, tio centimeter framför nästippen och jag såg det inte. Mörkt!

Rent vatten i det som för mig var mjölkflaskor.

.

Den här killen lyckades med bedriften att anlägga skägg under lumpartiden! Fyra månader tidigare, när vi ryckte in, hade han  korta polisonger, och för varje vecka lät han dem bli en aning längre, men var hela tiden välrakad.

Tvaga händerna.

Jag har noterat att skärpan på de här bilderna, och även de i förra inlägget är ganska oskarpa, men så småningom kom jag på att det nog inte alltid var så ljust som det ser ut på bilderna och att jag både har haft  lite för lång slutartid och full glugg för att få några bilder.

.

Här har jag inte tonat bilden, utan bara behållit den färg bilden fick vid inscanningen, medan de svarta har fått bli svarta efteråt.

mm

2013-11-28 08:41   Peter-L

Hmmmm, jag börjar inse att jag hade det bra i lumpen... ;) Även om grundutbildningen känns igen till viss del...
Kul att du även då hade ditt fotointresse och har dokumenterat så mycket som du gjort. Bra jobbat J-O!! :)
Och du, Krya på dig!!! //Peter

Besvara

Svar från janolof 2013-11-28 11:08

Jag tyckte jag hade det bra i lumpen, låg ju på befälskompani och vi höll oss mest för oss själva, och slapp bassarnas harvande. Dessutom var vi ute mycket och slapp sitta inne och ha tråkigt som våra stabskompisar (fast de tyckte förstås tvärtom).

Jag kryar så gott det går, kryar, scannar, bloggar...
J-O

Svara

2013-11-28 10:48   Ewa Kirjavainen

En tid som känns avlägsen och något jag aldrig fått en inblick i förrän med dina bilder!
Ha det gott idag!
ewa

Besvara

Svar från janolof 2013-11-28 11:01

Det är avlägset även för mig, drygt 40 år sedan, och inte ens då var det många kvinnor som hade inblick i detta. Det var innan tjejer kunde göra militärtjänst.


Tack det samma/J-O

Svara

2013-11-28 11:17   Brigitte Barenfeld

Min insyn i det militära livet inskränker sig till klädespersedlar som såldes på överskottsbolaget och försvarets hudsalva som jag fortfarande köper. Alla skrönor berättade av f.d. rekryter förstås. Roligt att få inblick i vardagslivet i fält. Minns du vad alla heter?

Besvara

Svar från janolof 2013-11-28 12:11

Intressant fråga! 10 av 11 personer kan jag identifiera, den elfte tror jag var en kille som var med oss bara en kort tid, de andra tillbringade jag 12 eller 15 månader tillsammans med. Sju kommer jag ihåg efternamnet på, inget förnamn.

Däremot kommer jag ihåg vad för slag människor de var, alla 10 identifierade. Det sitter hårdare än rena fakta som namn.

Svara

2013-11-28 14:56   Sabud

Minns de svarta höstarna och inte minst allt regnande;( En och annan natt var verkligen bäcksvart men annars tycker jag att det fungerade bra. Värst var nog allt tävlande mellan pjäsgrupperna under utbildningstiden, då var det kappkörning med terrängbilarna på slingriga grusvägar under total mörkerdiciplin. 20 pers. på flaket och flera ton pjäs på släp, man får vara glad att man lever;)

/Stephan

Besvara

Svar från janolof 2013-11-28 18:18

Eftersom vi var ett befälskompani, tragglade vi inte allt en massa gånger (Utom brobygge i början, då), istället fick vi pröva en massa för att veta hur det går till. Traglandet fick de andra kompanierna syssla med.

Svara