höstens egna uttryck är ofta så starka att man inte behöver förstärka dem, men jag har försökt ändå
.
Gult är en höstfärg som gärna kan få agera solist, men här har jag låtit den kontrastera mot trädklykans mörker.
Här har jag snarast gått åt andra hållet. Höstkänslan är kanske inte lika stark, men likafullt är det höst
Hösten kan ju också uppfattas som ett avskräckande och skrämmande mörker.
Håll dig borta härifrån! Det är till och med en symbolisk kvist som spärrar vägen.
Gångtunnelhöst.
Fyra parallella järnvägsspår har man ovanför huvudet när man går här.
Gångtunnlar är ju ett gammalt favoritmotiv, men de förekommer inte lika ofta längre i mina bilder. Kanske har jag sansat mig. Men här tyckte jag tunneln kunde agera lämplig inramning till färgspelet i bakgrunden. Så blev det en bild också och inte bara en massa färg. Och den trafikhindrande betongklumpen fick agera förgrund. §på gott eller ont.
Utan färg behövdes en förbipasserande staffagegubbe som gav bilden liv.
Väl ute på andra ändan av tunneln fick höstfärgsväxterna en egen bild.
Lite onödigt färgstarkt? Det var ju det som var meningen: "onödigt mycke höst".
Fortsättning följer... här någonstans...