Höga hus, hemska hål och häftig himmel
Nu var i och för sig hålen inte så hemska, men jag kunde inte motstå alliterationen. Friska Fläktar kunde jag ha tillagt, för det var lite snålblåst i går efter lunch när jag luftade både mig, kamera och objektiv, och åtminstone jag blev piggare på kuppen.
Jag gick i riktningar som jag inte brukar gå och fick nya vinklar på saker och ting, till exempel Victoria Tower.
120 meter och 33 våningar har en förmåga att sticka upp.
117 meter och 32 våningar kan också sticka upp.
Men räknar man in antennen är Kista Science Tower fortfarande högst i Kista, 156 meter.
Träden kan också sticka upp.
Och ljuset var spännande.
Ser man uppåt, kanske man inte ser upp och trillar i ett hål.
Det är inte mycket gata här just nu.
Med kyliga fingrar återvände jag till mitt rum och kunde åter göra nytta efter en uppfriskande promenad.
Panasonic G2 + kitzoomen 14-42 mm
Jag läste någonstans att G2:an var dålig på att ge teckning i högdagrarna, medan det finns mycket att hämta i mörka partier. Det sistnämnda har jag redan konstaterat, där går det att hitta en hel del. Nu har jag också lärt mig att det där med högdagrarna stämmer. Där är ganska tomt.
Bra att veta ;)
.
Några problem med högdagrarna ser man i alla fall inte här. Himlen är fin på alla bilderna.
Några av de visade är underexponerade, trean t.ex. där planket var nästan svart.
På den sista är inte toppen på tornet snyggt.
Jag säger som Rauni...högdagrar, äsch! Jag fortsätter att njuta av dina bilder J-O...och av estetiken!
Och alliterationen - yes, idag kunde man inte komma snabbt nog in i din blogg...
(Och nästan att jag fick egen blogglust, bara på grund av den snygga rubriken! :)
// Lena
Roligt att du gillar estetiken, både i ord och bild.
Jag hoppas blogglusten växer till sig, jag har saknat dina inlägg.