Hembygdsfotografen kör lite svartvitt
Men det där med att "köra svartvitt" är ju bara halva sanningen numera, om ens det. Jag kör ju med råformat och hur det blir till slut bestäms ju inte förrän jag sitter där med mitt Lightroom. Då finns ju tre val: färgbild, svartvit bild eller ingen bild alls. Bekvämare än att bära på två kameror som jag gjorde ibland en gång i tiden. I fjällen bland annat. Nu är det mycket bekvämare. Jag har med ålderns rätt blivit bekvämare. Lite lättsamt spankulerande tar jag mina bilder med lätt kamera och kan också njuta av promenaden. Bilder blir det om jag ser några. På sistone har jag sett många.
Den här till exempel.
Det var förstås ljuset jag såg. Ljuset och glashuset. Tänkte på det gamla talesättet "Du ska inte kasta sten om du sitter i glashus". Färg eller svartvitt tänkte jag inte på då, tänkte bara på Bilden.
Om jag tog den här samma gång vet jag inte, jag gick här två dagar i rad.
Form, ljus och en lätt toning är väl allt vad jag har att säga om den bilden.
Här blev jag stående en liten stund i brist på övergångsställe.
När det blev ett uppehåll mellan bilarna tog jag en bild. sedan fick jag vänta en stund till innan jag kom över till andra sidan där gångbanan finn, så jag slapp gå i diket. Vägen är förresten en bit av det det som en gång i tiden var Riksväg 13, den som sedan blev E-4. Transformatorstationen fanns där redan då, jag kommer ihåg den från 50-talet, en av få saker som är sig likt.
Fåglar är ju inte något jag fotar så ofta, men här hände det. Den poserade så lugnt och stilla.
Jag tänkte lifta hem med pendeltåget, så jag valde att gå Stationsvägen.
Branta backen.
Väl hemma blev jag fågelfotograf ännu en gång,
Bilderna är tagna med min lilla Panasonic GM5 + kitzoomen 12-32 mm. Ett bra reafynd som fungerar utmärkt för sådana här promenader om man lär sig begränsningarna.