Hembygdsfotografen kör lite svartvitt

Men det där med  att "köra  svartvitt"  är ju bara halva sanningen numera, om ens det. Jag kör ju med råformat och hur det blir till slut bestäms  ju inte förrän  jag sitter där med mitt Lightroom. Då finns ju tre val: färgbild, svartvit  bild  eller ingen bild alls. Bekvämare än att bära  på två kameror som jag gjorde ibland en gång i tiden. I fjällen bland  annat. Nu är det mycket bekvämare. Jag har  med  ålderns rätt blivit bekvämare. Lite lättsamt spankulerande tar jag mina bilder  med lätt kamera och kan också njuta av promenaden. Bilder blir det om  jag ser några. På sistone har  jag sett många.

Den här till exempel.

Det var förstås ljuset  jag såg. Ljuset och glashuset. Tänkte på det gamla talesättet "Du ska inte kasta sten om du sitter i glashus". Färg eller svartvitt tänkte jag inte på då, tänkte bara  på Bilden.

Om jag tog den här samma gång vet jag inte, jag gick här två dagar i rad.

Form, ljus  och en lätt toning är väl allt vad jag har  att säga om den bilden.

Här blev jag stående en liten stund i brist på övergångsställe.

När det blev ett uppehåll mellan bilarna tog jag  en bild. sedan fick jag vänta  en stund till innan jag kom över till andra sidan där gångbanan finn, så  jag slapp gå i diket. Vägen är förresten en bit av det det som en gång i tiden var Riksväg 13,  den som sedan blev E-4. Transformatorstationen fanns där redan då, jag kommer ihåg  den från  50-talet, en av få saker som är sig  likt.

Fåglar är ju inte något jag fotar så ofta, men här hände det. Den poserade så lugnt och stilla.

Jag tänkte lifta  hem med pendeltåget, så jag valde  att gå Stationsvägen.

Branta backen.

Väl hemma blev jag fågelfotograf ännu  en gång,

Bilderna är tagna med min lilla Panasonic GM5 + kitzoomen 12-32 mm. Ett bra reafynd som fungerar utmärkt för sådana här promenader om man lär  sig begränsningarna.