Går det bra med granar också, eller
när jag siktade mot det öppna landskapet
och hamnade i skogen
Ibland blir det inte alls som man tänkt sig. På väg hem från Vallentuna körde jag medvetet åt fel håll för att söka mig mot det öppna landskapet kring Markim. Kryssade på småvägar i det öppnas utkant för att hitta rätt vinklar i kombination med lämplig plats att placera bilen. Staket, stängsel, skogsdungar, punkterade cyklister och annat var i vägen och jag var inte riktigt på hugget. Dessutom en gassande sol och nästintill molnfri himmel som ställde krav på vinklar.
Så jag hamnade i skogen.
Och kom ihåg Claes inlägg om att testa skärpedjup på tallar.
Och kom på att jag kunde pröva med granar...
Bara för att ha något att göra...
Mindre skärpedjup än så här lyckades jag inte få (Och det hade jag inte förväntat mig). Jag använde min 10-22 mm på 10 mm och bländare 4.
Gav mig på ett f.d. träd också.
Här är det bländare 14 och väldigt mycket är skarpt.
Det var för att kunna ta den här typen av motiv som jag skaffade mig objektivet en gång i tiden, för att kunna använda ett arbetssätt som jag vant mig vid med 24 mm på småbildskamera. Och här är det ännu vidvinkligare, 10 mm som är ekvivalent med 16 för småbildsformatet (Som nu blivit fullformat som är mindre än mellanformat och mycket mindre än storformat. Logiken haltar när normsystemen blandas.)
Huruvida nästa träd är, (eller kanske var?) en gran eller en tall tänkte jag inte på att se efter. Jag tänkte mest på att hitta vinklar för att testa skärpedjup, samtidigt som det gällde att hantera skogens stora kontraster, för att få de urfrätta solfläckarna att inte bli allt för störande.
10 mm, bländare 14.
Det växte mycket blåbärsris , men det såg inte ut att bli något blåbärsår, såg bara några få futtiga små bär, smakade på ett, ganska torrt och tråkigt, trots att det var moget.
Att det här var en skog där folk rört sig en gång i tiden syntes på resterna av upptrampade stigar, men idag var de knappt synliga och överväxta. En kulturlämning som snart kommer att vara helt försvunnen.
Sedan bytte jag. Träd, för att visa att det växte björk bland granarna i tallskogen och objektiv för att... ja, se själva.
Det blev visst svartvitt också, men det blev det när jag kom hem och inte ute i skogen. Nu var det 81 mm och bländare 5, så skärpedjupet minskade förstås.
Och med 200 mm blev det så här (bländare 5).
Blev jag nu något klokare på det här - eller har jag bara tagit ännu några meningslösa bilder för att fördriva tiden? Tja, än sen då, så länge jag trivs...
...och det är skoj att skriva, även om det ibland är "som att koka soppa på en spik", men det är kanske det som är utmaningen, att skriva något fast man inte har något att skriva.
Canon 40D + 10-22 mm och 70-200 mm.
Och spiken, den dög till en hyfsad soppa tycker jag. "Att skriva är nödvändigt" skulle det kunna heta, och har man inget att skriva om så får man skriva ändå.
Ha det gott J-O! /Thomas
"Bättre ett skrivet ord i bloggen än tio oskrivna i skogen", eller hur var det. Eller tvärtom
Ha det gott själv, käre blåpenna!
/J-O