Gammal man gör så gott han kan, eller borta från verkligheten?
Först blir det en massa, och sedan bara försvann jag. Både från bloggen o och verkligheten. Eller vandrade jag runt mellan verkligheterna.Verkligt förvirrande var det i alla fall.
För en vecka sedan, någon gång på söndagen skrev jag ett mail:
"magen som en spärrballong
kallsvett
åt vilket håll ska det komma ut"
.
Sedan drog det igång
Ganska snart kunde jag lägga till i min observation:
"Läppar och tunga är snustora, de raspar mot varandra när jag försöker fukta läpparna".
Operation "förhindra uttorkning", började. Uttorkning har jag upplevt förut. Halvvarm dryck med honug och salt i, blev huvudfödan ett tag. Lite tråkig kost i längden.
Det kom ett svar på mailet:
"Ibland kan det börja röra på sig i tarmarna om man ligger på ena sidan 5 min, på rygg 5 min, på andra sidan 5 min.Newton hjälper till att flytta på innehållet i buken, och då kan det börja röra sig."
Lite senare skrev jag ett svar:
"Länge leve newton!"
Newton hjälpte mot spärrballongen. Det bubblade friskt i magen och jag kände hur det rörde sig. Skönt var det.
Situationen i övrigt tyckte jag att jag kände igen, från i maj förra året, när jag satt inlåst i mörkret i en källare på Söder och bekämpade uttorkning med honung och salt. Dvs. det är min minnesbild av det hela. I själva verket var det mitt sovrum jag förde kampen i, även den gången. Att bli uttorkad verkar inte vara bra för hjärnan heller, den bär sig konstigt åt.
På torsdagen skriver jag: Långsamt återhämtar jag mig
På fredagen skriver jag: Jag har glömt hur jag sover, eller så var hela natten en mardröm.
Kan det ha varit den natten som jag efteråt undrade om jag hallucinerade, när jag gick vilse i mitt sovrum, och som jag var tvungen att säga ifrån på skarpen:
Det är bara Jan-Olof det handlar om !
Du måste se till att Jan-Olof får i sig vätska!
Det hjälpte, den där Jan-Olof hjälpte mig.
Flera gånger under veckan tänkte jag att jag skulle blogga lite, men jag orkade inte mentalt, alla fina bloggilägg och formuleringar som cirkulerade i skallen gick inte att materialisera, när fingrarna skulle göra sitt. Idag gick i alla fall lite att få fram. Så långt kom jag i alla fall när vintern var som värst utanför fönstret att det blev en bild. En enda.
Saknade ditt sällskap på Fotografiska igår, när alla Dagnysarna träffades.
/ Lena
-affe
Krya på dig!
ewa
Krya på dig! //Peter
Tack Peter.