Fyra piller, en frukost och så tankar om bloggen (men det handlar nog om mig)
Ja, lite så ser mina mornar ut nuförtiden. Fyra piller för att hålla Alzheimer på avstånd, ja inte herr Alzheimer, för han dog för hundra år sedan, men sjukdomen med hans namn.Och sedan frukost.
När inte något annat fångar intresset, som här när jag hämtade in morgontidningen i morse, inte rykande färsk för den var ganska kylslagen efter vistelsen i brevlådan.
Läge att ta en bild eller två, alltså. Jag lyckades hämta kameran tillräckligt tyst för att inte störa dem
Fyra piller och en frukost och sedan bloggen, men hararna avbröt mig i texten, så tillbaks till den. Ibland kombinerar jag dem, frukosten och bloggen, några tuggor, några tankar, några ord, i lugn och ro.Inte stressa, det ingår i ordinationen ihop med pillren och att hålla igång hjärnan(t.ex. blogga.) Just nu befinner jag mig mittemellan filmjölken och kaffet, halvvägs in i det senare. När orden tar slut tar jag en klunk, men inte alltid för det skulle inte magen gilla.
När jag ändå tog en bild av hararna, spanade jag också ut över världen från min diminutiva balkong.
Bloggmissbrukare?
Nu kräver ju bloggen inte bara ord, kaffe och filmjölk för att bli till, det krävs ju bilder också. Men gör det verkligen det, det är ju min blogg och jag bestämmer (inom rimliga gränser). Eftersom den ligger på fotosidan känns det för mig rimligt att den också innehåller fotografiska bilder, när man som jag inte skriver särskilt mycket om kameror, teknik och slika ting.
.
.
Eftersom jag numera vandrar, strosar, spatserar, går, irrar omkring, kalla det vad ni vill, med min kamera blir det bilder. Kameravandringarna ingår också i terapin. Men någonstans här uppstår min tveksamhet, det blir ju så många bilder, så många olika tankegångar jag fångar in under promenaderna. Å andra sidan gillar jag inte långa blogginlägg och där uppstår den personliga konflikten. Hur mycket plats får jag ta? Hur många blogginlägg om dygnet känns moraliskt försvarbart.
När blir jag en bloggmissbrukare?
Ibland känner jag mig som en busig och olydig gosse när jag bloggar för mycket.
.
Hur högt ska jag våga sikta.
Hur många konstiga bilder ska jag visa upp?
Alla färdiga, eller nästan färdiga blogginlägg, som bara ligger och väntar för att jag varit avhållsam hur tätt ska jag våga publicera dem utan att skämmas?
Tänk vilken tur att jag såg hararna i morse, utan dem hade inte inlägget blivit till.
Nu är kaffet slut.
Jag hoppas den där Alzheimer håller sig på avstånd.
mvh Tommy
Tack/J-O
Alla former av missbruk är ju dåligt... Men bloggmissbruk, de som vill behöver ju inte läsa. Men personligen är jag mycket för "en om dan"... Ibland rasar det upp typ fem på raken. Jag tycker det är dålig stil mot andra bloggare.
Jag tänker faktiskt tillbaka på dina Söderbilder för ett tag sedan. Fantastiska! "Vad hände där"? Tänker jag...
Men det är såklart du, som ska gilla och känna... Här blev det ju spännande med mobilmasten som reses. Visste inte att det går till så. Nuförtiden... :)
Låt bloggen va ditt andningshål och bilderna din utmaning... Och va en olydig gosse då... om du vill!! :) Lova bara att du aldrig lägger upp fem på raken... ;) Dags att ge sig ut i solen!! Ha en bloggin fin dag!! //Peter
Två opublicerade Söderinlägg tror jag att jag har ;)
-affe
Tack/J-O
Hälsningar Lena
Hararna är ett vårtecken!
/Stephan
Tack/J.O
Konstiga bilder, vem eller vilka tar inte det!
Frukost och middags piller blir det för mig, jag räknade lite på skoj hur många det skulle bli i år, 4015 st! Är det inte för dj.... att man ska behöva ha alla dessa gifter för att hålla systemet igång.
Ha det bra!
Kenneth
Ha det gott!
Tack!/J-O
Gillar morgondimman i dom bilderna!/ Björn T
Roligt att du gillar dimman/J-O
Hälsningar pia