Först tog jag bilden, sedan åt jag upp motivet. Och andra närgångna bilder.

Men det var inte första bilden jag åt upp. Den tog jag bara.

Närbilder och makro har jag ägnat mig mycket  åt en gång i tiden, legat på marken och känt myrorna komma krypande längs benen och höra  myggorna surra, i väntan på att blomman ska stanna upp ett  ögonblick så jag kunde  ta en bild. Numera har  jag i stort sett slutat att åbäka mig så och återfallen blir  ganska kortvariga. Men makroobjektivet har jag kvar och likaså kameran den passar på och häromdagen blev det ett kort återfall. Några meter hemifrån.

Och såhär blev bilden av det uppätna motivet.

Bär nytvättade av regnet.

Jag gav mig på några andra växter också.

Det är inte så ofta jag plåtar på det här viset nuförtiden, det är överhuvudtaget så att jag ganska sällan  använder den här kameran, den känns så tung att släpa på när jag vant mig att trava runt  med en lätt m4/3-kamera. Och det är så många andra som fotograferar blommor  sånt idag, världen är välförsedd med blombilder, så jag behöver inte. Varje mobil  med självaktning har väl levererat sådana

Eller har gubben blivit bekväm? Det  har han delvis, men det är nog mer att var tid har sina motiv i våra liv. Blommorna tillhör mycket  70-,80- och 90-talen i mitt fotoliv.

Men som sagt ibland får  jag återfall, när andan faller på och ljuset faller rätt.

.

Mer än fem meter hemifrån var jag nog inte.

2015-07-22 13:22   Lena Holm

Vi har ca 20 kg av de där röda bären om du vill ha fler att äta upp. Vi har nog lika mycket i frysen sedan förra året som vi inte vet vad vi ska göra med. Fastnar annars för sista bilden, fina kontraster. Ibland är fröna mer intressanta än blommorna.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från janolof 2015-07-23 07:12

20 kg! Jag vill inte bada i bär, det räcker med att repa nåra från busken när jag passerar och någon saftare är jag ej. Frön har en spännande variation och formrikedom.
Tack/J-O

Svara

ylva_h 2015-07-27 12:13

Koka sylt på dem, det är jättegott i morgonfilen! Känner igen det där att de anrikas i frysen, men nu har jag ätit upp de sista.
Hälsar Ylva

Svara