Förebilder och inspirationskällor

Jag upplever att jag sällan medvetet har haft någon fotograf, någon stil eller något maner som förebild eller mönster när jag fotograferar. Givetvis är jag inte opåverkbar, men det är ju skillnad på att aktivt försöka efterlikna något eller någon och att mera pö om pö ta in influenser och stegvis (eller ryckvis) utvecklas.

När jag blickar tillbaks till min början som fotograf, vad kan jag då hitta som har påverkat mig? Jag var ju en bokmal på den tiden och bar från biblioteket hem högar med böcker som jag plöjde. Skönlitteratur förstås, men även mycket annat. Någonstans där föddes också ett intresse för fjällen, och en längtan dit. Var och när intresset uppstod har jag inte riktigt klart för mig, men det är fotografiskt intressant, eftersom mitt seriösa intresse för fotografering till viss del hänger ihop med fjällen. Där fanns en viktig inspirationskälla.

Jag hade en farbror, ja jag hade många, men en av dem vandrade tidigt norrut och hamnade i Kiruna och tidigt såg jag diabilder han hade tagit och jag fick som skolpojk en akvarell (ja, han målade också) från Lapporten av honom. Då började nog något växa.

Men biblioteket då? Ja, där stötte jag också ihop med fjällen och då i form av Svante Lundgrens böcker. För mig var han då någon som skrev böcker och berättade om fjällen och andra delar av lappmarken. Och där föddes och göddes tonåringens vildmarksromantik. Böckerna var också illustrerade med ypperliga svartvita bilder. Först långt senare blev jag varse att han var en ypperlig fotograf . Alldeles oaktat detta har han haft betydelse för mig, inte minst för att inspirera mig att åka till fjällen. Speciellt minns jag böckerna "Myr", "Stiglöst land" och "Sarek".

Men han skrev ju även böcker om sydligare nejder, Nedre Dalälven och Upplandskusten t.ex., hans egna hemmamarker. Och i dem fanns det ju bilder som jag direkt kan säga att de inspirerade mig under mina skogspromenader. Tidigt i fotokarriären.

Men, som sagt, han skrev ju också, böckerna var inte bara bilder, han var en god berättare, och det var flera av de tidiga fotografer jag kan minnas, och kanske är det något som påverkade mig, något som finns kvar, eftersom jag gärna ser mig som berättare i mitt fotograferande. Det stämmer inte bara nu, när jag börjat blogga, utan även om jag tittar tillbaks på mina bilder. De är nog tagna för att berätta.

2008-12-09 07:45   Lysa

"De är nog tagna för att berätta"

Vackert skrivet och en av de bästa sakerna med en bild, när den berättar något. Vad den berättar är sedan fritt för var och en som ser den.

Jag tror att jag också tar bilder för att den berättar något för mig, då i stunden och även sedan när jag arbetar med den.

Ibland finns det ord för vad den berättar, andra gånger saknar jag orden, men berättandet sker då på den ordlösa nivån.

En dag ska jag fjällvandra.

Besvara

Svar från janolof 2008-12-09 19:46

"Vackert skrivet", tack för det ;)
Med så vackra ord finns risken att jag skriver mer...

"...den ordlösa nivån"
Så är det ofta för mig med bilder som är bra, som gör intryck; ginge det att säga med ord behövdes ju inte bilden.

Visst ska du fjällvandra. En upplevelse med närvaro i nuet. Och tystnaden kryddat med ett lätt porlande från en jokk är oslagbart.

Svara