En skum figur smög omkring i mörkret och tog bilder han trodde på och sådana han inte trodde på

Fotografen hade kommit hem från fotomässan med ett impulsköp, ett enbent stativ, något han länge funderat på om han behövde. Risken var ju att det skulle hamna i garderoben, tillsammans med andra stativ som han sällan använder, eftersom stativ ett långt tag inte passat hans fotograferingsstil. Men det här var litet och lätt och borde kunna gå att ha med sig på promenaden till och från jobbet, nu när mörkret börjar omringa fotografen från två håll, gryningen och skymningen.

På morgonen var det inte längre mörkt, bara ännu inte riktigt ljust och med en hjälpande hand av enbeningen kunde han ta bilder utan att behöva töja iso, tid och bländare in absurdum.

Här i tunneln kunde han nu blända ner på ett sätt han aldrig kunnat förut utom möjligen i högsommartid.

Samma sak här. Bländare 8 i stället för 2.8 utan att behöva försöka vara stadig på hand  i 1/15-dels sekund. Det är skönt med marginaler. Dessutom kunde han konstatera att stativet inte störde nämnvärt  under promenaden

.

När fotografen gick hem var det annorlunda. Skymningen hade kommit en bra bit på väg och kunde nog betraktas som mörker, även om mörkret aldrig blir riktigt mörkt där det finns många lampor. Trots det var han nu uppe i ISO800, bl 2.8 och 1/2 sekund, och var glad för stativet.

Det var nu han började ta bilder han inte riktigt trodde på. Varför gjorde han det? Om man ska hitta gränsen för vad som är möjligt gäller det ju att undersöka vad som händer på båda sidor av gränsen, fär att få veta var gränsen går.

Och här var det ännu mörkare.

Fotografen sneddade över den f.d. parkeringen som före det var idrottsplats och nu nog ska bli platsen för ett nytt hus.

Strålkastarna avslöjade diverse hemligheter som börja krypa fram...

Någonstans här insåg fotografen att det var löjligt att använda färg , när det borde passa bättre med svartvitt, och hokus-pokus, med några knapptryckningar var kameran svartvit. Så enkelt det är nu för tiden att byta film

En SL-buss passerade...

1/5-dels sekund.

1/4 s, bl 5.6

.

Det är klart att sådana här bilder hellre skulle tas med ett rejält, stadigt och tungt trebent stativ, men det har fotografen inte lust att släpa med sig. Inte när han går till och från jobbet i alla fall. Men de här små försöken gav mersmak, så vi får väl se vad som händer.

Tydligen kunde han inte hålla sig ifrån färgen särskilt länge...

In i mörkret fortsatte färden.

Och fotografen var ganska så nöjd.

Fotografen är förstås mitt Alter ego

Kameran är min Olympus PEN EP-1.

Objektivet är PENs pannkaka 17 mm/2,8

.

2011-11-22 08:29   ojanson

Det föll ju väl ut det där.
Perfekt nu när jobbpromenaderna får ske i mörkret.

Besvara

Svar från janolof 2011-11-22 09:59

Jo jag blev glatt överraskad.
Kanske kan stativet sprida lite ljus i mörkret.

Svara

2011-11-22 10:47   pic-tor

Trevligt bildreportage. Visst är ett enbensstativ användbart och dessutom ganska smidigt att jobba med? Det behöver ju inte vara beckmörkt ute utan jag gillar fotograferingen med stativet. Det blir lite annorlunda, lite långsammare och kanske med lite mer eftertanke - före.

/Torbjörn

Besvara

Svar från janolof 2011-11-22 11:24

Det var smidigare än jag trodde, speciellt med en liten n4/3:a på, som att spatsera med en käpp som en gammal gentleman ;)
På de första bilderna var det inte beckmörkt, med det hjälpte upp bildkvaliten ändå.

Svara

2011-11-22 11:31   froderberg

Flera spännande bilder där man inte direkt fattar vad man ser. Gillas!

Besvara

Svar från janolof 2011-11-22 18:47

Roligt att du gillar
Tack
/J-O

Svara

2011-11-22 12:27   dig

En riktigt bra bild den 6:e. Lite mer kontrast bara;). Snygga former.
/Jonas

Besvara

Svar från janolof 2011-11-22 18:50

Funderade på lite mer svärta, men fastnade för det här, tyckte det grodde igen....
...men det kanske jag skulle låta det göra

Svara