En omväg med två kameror och tre objektiv, så det blev lite objektivtest också, och nya bilder på gammalt motiv
Det blev faktiskt en fotoutflykt i dag också, även om det mest var som en omväg på vägen hem från en annan utflykt, en omväg förbi ett motiv jag brottats med förut. Eftersom jag hade kameran med i bilen anade jag väl att det kunde bli fotograferande på vägen hem, men att jag skulle hamna här visste jag inte, men när jag svängt till höger två gånger började jag misstänka att jag skulle hamna här. Och det gjorde jag. Det var som en magnet som drog mig hit.
En kyrka, mer spännande var det inte, men den ligger så utmanade där, på en kulle, nästan ensam i det öppna landskapet. Markims kyrka. Den här gången började jag vid bakingången, det är från det hållet kyrkan är mest spännande.
Rejäl vidvinkel hade jag. Förgrunden blir väldigt stor och framträdande och huvudmotivet ganska så litet, om det är en bit bort, som här. Men det gäller att välja komposition och utsnitt så att geometrierna inte blir allt för sneda och konstiga.
Mitt favoritobjektiv för landskap var på småbildstiden ett 24 mm vidvinkel.Här har jag använt 10 mm på på min Canon 40D. Det motsvarar 16 mm på småbild.
Kyrkan har blivit ganska lite och pluttig , men det ger ändå en bild av hur den ligger däruppe på kullen. Den stora runstenen skymtar också, till höger om kyrkan.
Jag flyttade mig en bit i sidled för att pröva en annan förgrund, lite mera gräs i stället för muren.
Eftersom kontrasterna ändå var lite hårda, med en tråkig och blek himmel, testade jag med svartvitt också. De ljusa stråna i förgrunden är viktiga för att ge lite liv i gräsytan. Träden får gärna bli svarta silhuetter. De gör ingen annan nytta i bilden.
Nu har vi närmat oss stenen och kyrkan.
Fortfarande 10 mm vidvinkel. Jag står nära runstenen som helt dominerar bilden, den verkar gigantisk och nästan större än kyrkan. Titta på de första två bilderna, där är storleksförhållandet mellan kyrka och sten mer naturligt.
Men den stora förvrängningen ser vi på taket till det lilla kapellet till vänster. Det har blivit gigantiskt. En liten beskärning i vänsterkanten hade kunnat ta bort en del av överdriften, men nu får den vara kvar som ett exempel på en av farorna med den här brännvidden. Den kan vara en fruktansvärd geometrisabotör!
Snabbt objektivbyte för att återställa geometrierna.
Här har jag bytt till Industar 50 mm/3.5. (Den ser verkligen löjligt liten ut, när den sitter på Canonen).
Och här är det Domiplan 50mm/2.8.
Eller också var det tvärtom. Här ballade det lilla testet ur, eftersom jag inte noterade i vilken ordning jag prövade objektiven. Och mitt korttidsminne är totalt opålitligt numera. Jag får väl skylla på att när jag är inne i fotograferandet glömmer jag sådana där trivialiteter, då är det bilden som gäller, det är det som är spännande.
Därför avslutar jag med tre bilder som jag säkert vet är tagna med Industaren på m4/3-kamera.
Den medeltida stämningen kompletterades av nutidsmänniskor som försökte flyga.
De där åkrarna som lyser i lått, långt bort till vänster, kanske också skulle fungera på bild.
Sist jag var där var det kallt om fingrarna
http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Markims_kyrka_4_januari_2010.jpg?uselang=sv
Den fotografen har gjort det lite lättare för sig genom att hitta en högre punkt att fota från. Förbryllande, man ser ingen sådan punkt i dina bilder.
Se länken:
http://www.fotosidan.se/blogs/jo/fjarde-stoppet-pa-min-sondagstur-br.htm
Det kan vara ur den vinkeln han fotograferat. Det går en väg där men avståndet över gärdena är 6-700 meter.